Satanistkyrkans syn på satanism 242

Om jag slutar blunda, så ser jag ljuset, men mina ögonlock är tunga, om jag reser på mig, så ser jag vägen. Om jag ger halva handen, så tar Satan den andra, och leder mig rätt. Satans blida ögon ser in i mina, efter prövningarnas helvete, och jag ser ljuset. Låt mig tala om ljuset, som vi glömmer bort, ty det finns ett evigt ljus, trots den svarta gränden, finn Jesu ljus mitt i smutsen och lidandets fattigkvarter, det finns. Om vi bara reser oss... men vi är så trötta. Om vi känner hopp, som Satan kräver, Jesus ger. Om vi blandar dom två, till en av Gud given helhet, enhet. Om då Satan skalas av från sin dampaktiga elds färgsprakenhet till Jesus asketiska ekande munkvalv, i Satanistkyrkans satanisttolkning. Låt mig resa mig, Satan, och gå mot ljuset, Satan, visa mig mörkret, hallelujah! Visa mig mörker och ljus, lär mig känna skillnaden, balansera på gränsen. Satan, jag flyger, visa mig mörkret och sänk mig i stenar. Visa mig grottans mörker. Och lär mig att flyga som en drogad ängel på mörk profetia, Satan, gör mig till stenad slav, så jag känner Guds härlighet. Satan förslavar de Gudstroende till Gud, Satan rekryterar slavar åt Gud via kristen tortyr.