måndag 9 januari 2012

Satanistkyrkans syn på satanism 234

Satans straff. Satan straffar satanisten, lär Satanistkyrkan, dels för att det är hans enda sätt att kommunicera, dels för att satanisten begår misstag hela tiden, i sitt satanistiska sökande. Att lära känna Satan är en intim skapelse, och sker den ej med rätt förståelse, så straffas man. Att vara satanist är att ta emot Satans straff. För ynnesten av att fått otacksamt lära känna honom. Man kan straffas samtidigt både som medmänniska och som satanist dvs både för synder och för satanistiska synder dvs synden att förråda Satan och hans kunskapsförmedling. Man kan använda sin kunskap fel. Men den vanligaste synden en satanist gör sig skyldig till, är dock att inte tänka på Satan och satanismen tillräckligt ofta. Satans straff är utdraget och väntar ut, tills den ansatta själv får insikten om sitt misstag. Ofta går det veckor, månader, innan munken inser sin synd: att inte tänka på Satan varje dag, att inte hjälpa de fattiga, eller att inte hjälpa Satan att må bättre. Satan och vår kyrkas version av hans ism, ska tänkas på en gång per dag (eller mer). Notera att vår kyrka enbart tolkar en protestantisk och depressionistisk version av Church of Satans/Anton LaVeys och Peter Gilmores satanism. Vår version skiljer sig från deras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar