Satanistkyrkans syn på satanism 237

Man ska va snäll mot sina bröder, man ska inte va elak, man ska hålla en artig ton för att göra livet lättare för de tyngda. Målet är att bota lidande och finnas där de lidande finns, dvs på härbärgen och sjukhus. Detta ytliga kallprat som artigheten är, är därför meningsfullt, även om det ej känns så för den intellektuelle, så sprider det lycka till de små. Fråga din nästa: "Hur mår du?" och lyssna på det psykiatriska svaret, och berätta om Guds och Jesus helighet, om du har inget att säga din nästa. Lär dig att acceptera gotik, missvridenhet och smuts, som Satan. Det måste munken göra, ty han torkar arslet som personlig assistent och torkar upp blod på sjukhus; han väljer ett vårdande yrke. Han kan jobba på slutenpsyk eller härbärgen. Han kan koka kaffe till de fattiga och prata en stund, ge en enkel gåva. Det lilla betyder så mycket, vanlig artighet är ett måste. Munken håller alltid en trevlig ton när han bemöter glåpord genom att vända andra kinden till. Munken rör sig i gränderna och bor i de fattigas kvarter. Han är van vid gotik, smuts och depression, har sett elände, sjukdom och trasproletarism. Han var sett de mest sönderfrätta sår, likmaskar på bårhus och de smutsigaste åldringsblöjor inom äldrevården. Detta är hans yrke och hans fritid, hans boningshus och livsändamål. Han är van vid rullstolar och missväxter. Han pratar med de självmordsbenägna. Detta är munkens vardag, och spänning och intrig saknas ej, om man rör sig i de rätta kretsarna, ifall kidsen är uttråkade och vill ha action, så kan de söka sig till fattigvård och sjukvård.