Satanistkyrkans syn på satanism 97

Satan är vår lärare. En debatt som i samtal med Satan blossat upp i Satanistkyrkan nu är huruvida kyrkan ser Satan eller ser satanistmunken. För mycket fokus läggs på munken och hans beteende istället för på att hierarkiskt dyrka ledaren Satan som snarare i dessa texter beskrivits vara jämlik med munken. Samtal med Satan har visat oss att han klagar på just denna biten. Vi har hittils sett Satan främst som lärare och förebild att efterlikna och kopiera snarare än som ledare att vara olik, att ej närma sig, att avlägsna sig från hierarkiskt. Kyrkan har utmålat Satan som uppnåerlig, kanske felaktigt. Vi är en ganska jämlik organisation utan nämnvärd hierarki. Vi får se om framtidens texter utvisar mer upphöjning av Satan till ledare/kung/diktator istället för enbart mänsklig förebild. Satan: 1. finns alls, dvs finns överhuvudtaget och är verklig, 2. är högre än Gud som domare över allt liv, 3. är bättre profet om kristendomen än Jesus/Gud är. Satan har utmålats som skugg-gömd, skygg och hemlighetsfull dvs jämlik och ödmjuk nästan, därav ej den hierarkiska ledare som munken saknar. Han kan också ses som elak slavdrivare, men det intrycket har Satanistkyrkan ej fått av honom, så i den framtida fortsatta debatten om Satans ledarskap, kommer i sitt ständiga sökande fortsättningsvis tills vidare Satanistkyrkan hävda Satans ödmjukhet och att slavdrivaren främst är en ikon att kopiera snarare än åtlyda. En munk är en slav, men slav åt att kopiera Satans personlighet. Vi försöker lyssna på Satan men han är ganska tystlåten och kommer sällan med order, varpå vår underkastelse blir omöjlig. Framtiden får utvisa huruvida dessa texter möter en diktatorisk Satan.