Satanistkyrkans syn på satanism 82

Jag mår så dåligt, allt är tomt. Allt är meningslöst i livet och inget har nån framtid. Man tänker automatiskt på Satan när man är ledsen och behövande, och glömmer alldeles bort honom när man är lycklig. Då är man road av annat. Därför ska en munk hålla sig i ett behövande tillstånd. Satan gillar att styra folks öde och skriver pakter med munken om gengäld, utbyte och slaveri. Diciplinerad hjärna är likamed meditation. Man balanserar på gränsen till depression i ett tillstånd av diciplin. Man lär sig via tankekraft att kunna nå det depressiva tillståndet närmsomhelst under dagen. Satan lugnar galenskap om man ber honom. Han kan lindra. Livet är tråkigt. Nöjen är ytliga, vänner är falska. Det är att se livet som det är, med nyktra ögon. Klokhet gör en människa ledsen. Man har ingen vän förutom Satan. Såhär går han tillväga: han uppfinner en världskonspiration omkring sitt tilltänkta offer, där alla är elaka mot och sviker offret som därav faller djupare och djupare ner i desperation/depression. Offret finner sig enbart ha Satan att vända sig till. Gud svarar inte och Jesus svarar inte. Konspirationen svävar kring en och Satan ansätter en. Så når han sitt offer, som då transformeras till munk. Varje munk startar som ett offer, ansatt av getingkonspirationen, som är en upplevelse i sig. Det är Satans stil, som är välbekant för de flesta satanister.