Satanistkyrkans syn på satanism 100

Satanister bryr sig inte om någon: sin familj och vänner. Det är den individualism babylonska satanister menade: inte djur, inte människor, inte släktingar, bryr sig satanisten om. Bröder sviker alltid i de hårdaste prövningarna, ta en broder och utsätt honom för ett hårt test så får du se honom falla ifrån dig och ej vara värd din kärlek. Vänner tenderar att finnas där när man mår bra och försvinna när man mår dåligt, då sätts brodern på prov och visar vad han går för: svek. Varje broder är ihålig och det är den inställning Satanistkyrkan har till sina medlemmar: ett gemensamt samstämt förakt för de övriga medlemmarna, eftersom de alla är tomma och ihåliga på kärlek, så respekteras de som en sådan person: en ihålig docka, där vi ej låter våra känslor intrigera medlemmar emellan utan enbart kallt samspelar i uppgivenhet. Mår man dåligt får man arbeta med sig själv, undersöka sig diciplinerat och växa i kunskap via sin depressionsundersökning, om du får kontroll över dig själv så kan du reglera ditt humör via övning. Så kan man flyga ut ur och in i depression under perioder. Meditation: Det är en fin, klar dag. Tom. Snö. Tiden står still. Jag kan bli vadsomhelst och jag kan tänka vadsomhelst, det är min frihet. Jag vänder mig i den tomheten till Satan, och finner honom där.