Satanistkyrkans syn på satanism 86

Ibland kan depressionen sägas vara en dragkamp, en lång väg utan slut, som man tar sig igenom. Vägen är fylld med pauser och rastplatser, som gör det möjligt att stå ut med resan. Så är livet för en satanistmunk. Han lär sig att leva med depressionen genom att möta vita stunder fyllda av ljus emellanåt. Han möter dessa stunder med hjälp av tankediciplin. Denna tankediciplin har Satanistkyrkan valt att kalla för meditation. Meditation består av flertalet olika tankeövningar t ex 1. depressionens nu, att tänka sig in i depressionens beståndsdelar och se tomheten eller ångesten, 2. att bli deprimerad och återsjunka in i en tidigare depression återigen från ett gladare tillstånd, 3. att tänka sig till ljus när man är i mörker, att med tankens hjälp styra sin ångest till ljushet så att man står ut och inte dör, 4. att åminnas de fattiga och lidande på jorden som blivit olyckliga till följd av syndarna. Syndare är folk som skapar olycka för andra människor genom själviskt nöje. Detta var några exempel på den meditation som munken ägnar sig åt. Meditation är inte så svårt som det låter, det är bara dagdrömmar, fantasier och tankemönster. Man kan underlätta meditationen genom att välja ensamhet, kal inredning och ett tomt hjärta. Det blir likamed ett tillstånd som i alla religioner brukar kallas för munk/nunna. Varje munk/nunna i Satanistkyrkan får ett telefonnummer. Det är Satanistkyrkans jourhavande präst. Varje medlem får detta speciella telefonnummer dit de kan ringa dygnet runt för att få stöd i sin tro eller terapi i sin depression eller prata om satanistisk ideologi. Journummret ringes när medlemmen tappat gnistan och fastnat på vägen, behöver uppmuntran i sitt eremitiska tänkande. Annars sköter munken sig själv ensam hela dagarna utan Satanistkyrkans medlemmars stöd och sällskap. Tron är ofta en fråga om individuell diciplin, självdiciplin. I Satanistkyrkan är vi mestadels ensamma med vår tro. Det kollektiv som Satanistkyrkan är försöker att minimeras.