Satanistkyrkans syn på satanism 119

En munk undviker lycka, men kan göra det på två sätt: han kan dels ha oturen att aldrig råka uppleva lycka, och han kan dels välja bort den lycka som närmar sig honom. En del munkar har aldrig upplevt lycka eller väldigt sällan, för att oturen härskar över honom. Andra munkar har fått löfte om lycka uppenbarat för sig men som munk valt bort den lyckan i ett fritt val. Man kan t ex få introduktion till en pojkvän/flickvän som man väljer att ej fullfölja. Om man väljer bort den inkommande lyckan så känner man sig fri och ren och befriad. Fri av minimalism/tomhet. Att välja bort fullhet och slarv till förmån för tomhet ger alltid en frihetskänsla. Fullhet ej enbart inom prylar/materialism utan också inom känslor. Att välja bort exemplets flickvän/pojkvän är attt välja bort fullhet till förmån för befriande tomhet dvs det som gör att man känner sig fri, en sällsam känsla som känns så skönt att den kan rekomenderas till alla läsare. Att välja bort lycka är en skyldighet för varje munk, men att ha oturen att aldrig få det fria valet gör ofta att man alls blir munk dvs söker sig till kyrkan. Att konvertera kräver ju ofta en personlig katastrof, iform av andra människors svek eller personlig olycka. Sedan konverteringsdagen är det en munks plikt att säga nej till lycka varhelst den uppenbarar sig. Kanske får han fler erbjudanden om lycka efter att han blivit munk, eftersom självförtroendet ofta ökar när han blivit munk än innan. Att leva i valets gränsland är en diciplin för en munk.