Satanistkyrkans syn på satanism 161

Några variationer.
Sammanbrott, kollaps. Det är ännu ett satanistiskt tillstånd. Ett annat, i depressionens variationer, är att vara svårroad, dvs rastlös av tristess, enbart det högsta roar. Ett annat satanistiskt tillstånd är hatet mot människobrodern. Människohat. Människor är patetiska och vidriga. Människor provocerar. Jag orkar hata tills sista andetaget, jag ger aldrig upp. En annan satanistisk variation är kärlekens utforskande, där man kommer fram till följande. Kärlek är en illusion, det är bara luft. Lättlurad glädje. Jag väljer ensamhetens sorg, istället, vart jag än vänder mig i världen. Sorgen är en stig. Min klagan är allt jag har. När jag förlorat allt, är djupet av min klagan det enda jag har att hålla fast vid: klaga, broder! Tjata och klaga över problemen, väll ur dig allt ditt hat. När du är ledsen så vänd dig till Satan. Satan tröstar med förståelsens mörker. Han ansätter dig till slav, du utvalda. Och förväntar sig trohet i utbyte. Ansträng hjärnan, sök hårdare, trots att tanken är en plåga. Depressionen, ångesten och hatet ska utforskas. De tre nämnda känslorna, är satanism i en treklöver: tomhetens depression, ångestens sorg, samt hatets eld.