Satanistkyrkans syn på satanism 142

Munken försjunker i depression med ljusglimtar i. Balans på håret, överleva, i etapper. Satan varierar din vardag till dalar och höjder, varunder du ber till honom om underlättnad och lindring från de plågor han berikar ditt intellekt med. Han fördjupar din personlighet via erfarenhet. Sedan när du är på botten, skänker han dig glimtar av paradiset och Guds härlighet. Om du som inbjuden invigd munk ber till Satan om lindring mot dina svåra plågor, så kommer han med gåvor. Dessa gåvor gör vägen lättare att gå. Han ger i en etapperad väg gåvor och straff allteftersom ert förhållande till varann djupnar; om du ignorerar Satan och glömmer bort honom, så straffar han dig, men om du minns honom och ständigt tänker på honom, ger han dig belöning. Han är sträng och kräver total underkastelse. Man får ingenting gratis, ty som invigd munk skänks man ökad kunskap och fördjupad personlighet, och dessa gåvor får man inte gratis, utan lovar sig vara slav i utbyte. En slav lever sedan ett tyglat och förslavat liv, med ständig straff och belöning, straff och belöning, utifrån hur du som satanist behandlar din läromästare. Han kräver total trohet, annars bestraffas du, samt om du utför omoraliska handlingar och syndar, så straffas du dubbelt. En munk måste leva sedligt för att vinna Satans kärlek. Detta är det inte många som vet om Satan, "syndens hjälte". Han straffar syndare, men belönar sedliga, detta är en dold satanistisk hemlighet som tilltalar det kristna samhället. En satanist måste ständigt vara sedlig och moralisk, enligt vanlig kristen etik. Det är traditionell etik som gäller, med Gud som moralist och lärare om rätt och fel. Satan lider när folk syndar, och tvingar sig till att straffa dem för att han hatar dem, och älskar de sedliga lamm som följer Jesu väg. Satanisten är en vanlig kristen med kristen etik som vägvisare, men som valt att följa den av de kristna figurerna som är mest intressant; Satan. Då studeras synden och domstolen extra noga, man lever ständigt med syndare i åminne vilka ger ens egen sedlighet och asketism mening som kontrast. Man lever ett enkelt, sparsmakat liv med Babylons överflöd som ständigt jämförande kontrast. En munk blir Satans vän genom att hålla sig väl med honom och ej reta upp honom med synd. Satan och Jesus älskar samma befolkningsgrupp, ty lika är de. Men medan Jesus enbart flockas kring de sedliga, så tar Satan hand om syndarna, de som Jesus ej vill kännas vid, ty Jesus kommer enbart till martyrer och sedliga helgon på jorden, och giver dem hela sin härlighet. Satan däremot får smutsa ner sig med grovarbete och ta tag i det som ingen vill göra: straffa syndare, det hårdaste jobbet, som Jesus är för klen och lat och självisk för att utföra. Men som helhet funkar Jesus och Satan som komplement, och lever ett harmoniskt förhållande. Som satanist har man därför ett gott öga till Jesus, lammens vän. Men mer betydelsefull tycks en Satan, som straffar de som straffas bör, och vi hyllar honom och hans uppgift.