Satanistkyrkans syn på satanism 139

Att ha roligt är själviskt, man uppfylles av en individualistisk känsla där bara den egna individens känslor räknas. Man går på små moln, bortom verkligheten, där enbart det egna måendet räknas och alla andra suddas ut. Men depression skapar solidaritet, man tror att alla andra också mår dåligt i det ihåliga samhället. Man ser då glädjen som ett ytligt påklistrat tillstånd som ej överensstämmer med verkligheten, de glada är "höga". Medan den deprimerade istället ser sanningen, verkligheten och samhället såsom det är, samt ser universum och gudarna lika meningslösa som de är. Depression är nykterhet, glädje är onykter verklighetsflykt. Pessimism är neutralt. Satanistkyrkan hävdar att pessimistisk/depressiv grundsyn på samhälle och universum, är den sanna synen, en neutral syn som ej är förvrängd, utan det är sanningen. Livet är meningslöst, och alla som ej är intellektuellt underlägsna, lider. Detta lidande måste upphöra, och målet för all satanistisk verksamhet är att lidandet hos eliten ska upphöra, men vi vet inte hur. Livet är outhärdligt, och att vända sig till Satan kan skapa uthärdlighet i tillvaron, genom ett lugnare, gentemot desperationen/paniken/ångesten, tillstånd. Satanistkyrkan vill radera och utrota den ihåliga och ytliga känslan "lycka" i samhället, eftersom den är verklighetsfrämmande och ska utrotas. Istället ska folket sänkas i dysterhet, vilket skapar broderssolidaritet vilket skapar genuin lycka. Satanistkyrkan kämpar mot samhällets ytliga lyckorus, vilken är förvrängd verklighet, till ett nyktare samhälle där livets meningslöshet erkänns som ett problem och genom sitt erkännande, kan finna botemedel. Hela samhället ska reformeras. Satanistisk ideologi ska färga samhället, och neon, lyckorus och babylonism ska raderas som ytligt påhäng, påklistrad ytlighet, som ska mördas med allt det hat en satanist kan frambringa. Lidandet på jorden orsakas av den ytligheten, som kontrasterar depressionen, dvs man blir olycklig om man känner att man ej kan nå upp till luftslottets ideal, den ytliga lyckan man jämför sig med. Nya ideal och pessimistiska normer ska därför införas i samhället, så att andra förebilder skapas, vilket skänker befrielse.