Satanistkyrkans syn på satanism 143

Be i dina problem till Satan så sänder han efter hjälp och underlättnad från plågorna ett steg i sänder, han följer med på din svåra väg, och är din vän i nödens stunder. Tillsammans färdas ni genom mörkret ut i ljuset. Oroa dig inte, allt kommer att bli bra med Satans beskydd. Är du i en svindlande situation, som munk, så färdas Satan ner till dig och hjälper dig ut ur mörkret, till uthärdlighetens belöningar. Du är aldrig ensam. Det är en belöning satanisten får: du är aldrig ensam när du mår dåligt, ty din vän är alltid vid din sida. Satan och hans djävulshov vaktar ditt öde, styr din väg, genom tajt sammanhållen trohet och slaveri. Att vara satanist är ännu mer krävande än att va kristen, ty strängare och djupare än Jesus är Satan, som kräver trohet och djup förbindelse av satanistmunken. Han kräver djupets djup, och ju djupare du är, desto mer belönas du av honom. Ju djupare känsla du känner för Satan, kärlek, desto mer belönar han ditt ödes väg. Om du enbart älskar Satan ytligt, så läser han dina falska tankar. Han är extremt krävande, och uttömmande, och kräver ständig känslomässig respons. Man måste ge honom sitt liv i hans hand. Man måste ge honom sitt hjärta i guld. Och man måste ge honom sina fågelflygande tankar i bur. Annars blir han ledsen och sårad, ty lättsårad är han, så hyperkänslig som han är, och gråter i sorg om du sviker honom. Satans känsliga hjärta tynger oss ständigt som en boja att tillfredsställa, hans väl är alltid för våra ögon. Vi är slav åt hans känslighet, och försöker tillfredsställa honom. Han gråter, han sörjer, han älskar. Och vi är slav åt denna ombytliga varelse, som straffar och belönar efter förtjänst. Älska Satan, och lyd hans hjärtas alla pendlingar, genom att följdsamt och lyhört färdas med honom på hans väg. Slaven syftar till att tillfredsställa honom med harmoniserande och kompletterande känslighet.