Han är med mig i bra och dåliga tider, giver: smärta, älskvärt. Jag älskar Satan om han giver mig smärta, tortyr, lidande: tack, detta skapar kärlek, av sårbarheten. Satan och jag är sköra. Han begråter mig. Jag tar mig igenom en gropig dag, med både givande och tagande, smärta och sällhet. Det är Satan, ombytligt känslosam, som skapar min dag, eftersom jag är satanistmunk och har valt ett liv styrt av honom. Djävulen mår ofta dåligt, med blandannat nervösa anfall och stress, oro som gnager honom. Detta må vi bota. Vi som munk/nunna frågar honom hur han mår, och ger tips och förslag hur man kan må bättre. Han är, olika, ombytlig, och lätt att bota, lätt att såra. En artighetsfras, och så är hela hans dag säkrad: få försöker att trösta Djävulen; få vet hur lätt det är. Han är mycket mottaglig för artighetsfraser och trivsel, han vill ha det mysigt och mår bra när människan myser med honom: han lallar. Han är, mer kommunicerbar med människan än många vet, han nås lätt, nära inpå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar