Satanistkyrkans syn på satanism 293

Om man mår riktigt dåligt, bör man bli religös. Det tröstar mer än psykiatrin. Man kan fråga änglar och djävular varför olycka drabbar just mig, varför har jag förtjänat att stiga i erfarenhet, se med Satans pessimistiska ögon på världen, förtjänat en framtida belöning...? Att tro på Satan under svåra tider blir en skyddsmur, ett nedre skyddsnät, där man känner hans närvaro viska: du kan ej sjunka för lågt för jag vaktar dig, och när du sjunker som lägst, är jag med dig för att se att du inte sjunker ännu lägre. Och allt elände du sett ämnar, vart och ett av dem, lära dig en positiv insikt eller giva dig belöning i framtiden för att ha genomlevt. Skyddsmur mot olyckor, och (av djävularna) noga utvalt trappstegsfall med skydd och belöning. Ibland får man leta efter belöningens kontrast, det ovända synsättet, innan man hittar det: Satan tycker inte om att giva saker för lätt, för gratis, han vill inte lära barnen, han vill att barnen kommer till honom. Problem? Vänd i slutändan till nåt positivt.