Satanistkyrkans syn på satanism 292

Den snällaste drabbas oftast av mest elände, de som minst förtjänar det råkar alltid mest illa ut – detta kallas på religiöst språk för martyr, för visst har Gud sett dig, räknat med dig i förväg. De elaka tar för sig, lockar, luras och vinner – den egna gruppens kärlek, de förtappades – inte vill du vinna de förtappades kärlek? Det är denna grupp som Satan rensar ut. Han står och ser på när publiken faller som kägglor. De förtappade och deras publik dvs se upp så att du inte råkar va publik åt nöje och glädje, åt neon och prål. Satan anses locka synd ur mänskor, men vi hävdar det enbart vara ur vissa slags mänskor – de förtappade, de med syndapotential, liksom han låter en riktig syndare synda, för att skämma ut sig och visa hur dum han är, innan Helvetet. Låtom de som har det, visa det, så resonerar Satan. Och där utkristalleras en annan grupp: eliten, den moraliska eliten: martyren eller helgonet eller munken eller prästen. Om du tillhör en elit så finns också den underlägsna – och denne tar Satan hand om, hur plötsligt efter scenens succé det blir platt fall… tacka Satan för det.