Satanistkyrkans syn på satanism 257

Satan är Guds medhjälpare som straffar enligt Guds order till Satan. Att tillhöra Guds underliggande ism satanism, är att underkasta sig Guds överhöghet i spektrat kristendom. Man bör som satanist anse att Gud står ovanför Satan, men kanske också att man anser att man väljer Satans väg istället dvs att den extremisten är viktigare/intressantare än den bredare, vagare Gud, vilken kan klagas på för sin godhet. Att välja Satan är mer givande, eftersom hämnden som sakfråga giva mer tillfredsställelse för den deprimerade/intellektuelle. Men vi måste lära oss att respektera Gud som varandes Satans Fader. Gud är Allt, Satan är specifik. Alltets Fader är av föga intresse eftersom han också omsveper de puckade medelmänniskor som enligt den elitistiska ismen satanism, är anonymt ointressanta. Gud beblandar sig med ett vanligt sällskap människor som satanisterna aldrig kan acceptera: medelsvensson, den vanligt gode, vanligt klene. Att vara vanlig, anonym eller svenssonifierad bör undvikas. Satsa alltid på att töj gränserna, lev på gränsen och testa gränserna ännu mera, till religiös extremism. Lev i bojkottande ödmjukhet under gemene man, såsom varandes fattigare, olyckligare och tommare, tystare. Munken som elitist ska på något sätt underkasta sig att stå utanför gemene man, ej nödvändigtvis högre. Han ska sky grupper och undvika sällskap. Han deltar aldrig i masshysterin och i TV-folklighet. Han sörjer ej över att vara utmobbad, utfryst och inget ha att säga till sin granne, utan bedömmer asocialiteten vara ideal. I ensamhet nås Satan.