Satanistkyrkans syn på satanism 256

Finns det nån människa värdig att hjälpa en? Depression skapar elitism; man blir själv elit samt söker eliten, ser över huvet på de förtappade. Att "prata med en vän/personal" blir därför ett dåligt råd, om ej denna psykolog är elit intellektuellt. Såna är svåra att finna. Men vi hoppas att i Satanistkyrkan samt i övriga satanistförsamlingar, sådana finns, ty satanister är sällsynt kloka som flockas, i alla dess församlingar. Att depression skapar elitism är dess förtjänst, fördel: när allt och alla känns meningslöst, dras man till det verkligt viktiga. Såsom t ex Gud och Satan, vad tycks meningsfullt om ej dessa? Vad kan va mer elitistiskt än religion, vilket många hopplösa offer brukar åkalla som sista utvägen? Har du det svårt, så förbered dig på ännu svårare. Skapa överlevnadsstrategier för varje etapp. Detta kallas kognitivism, att skriva upp listor och punkter på sätt att överleva varje ny dag. Skriv upp en lista på sätt som får dig att kunna uthärda och gå vidare, saker som gör dig glad, sätt att lösa problemen. Det är lättare att tänka så om man sätter listan på papper, i dissekerade delmål, för det reder ut tankeröran, att få ordning och reda på tankarna via skrift. Skriv upp dina negativ tankar formulerade i meningar, och dina problem. För att kunna lösa dem. När du listat dina antal problem och skäl till måendet, så skriv upp hur varje identifierat problem kan lösas eller mildras, och vilka medel som krävs för att lösa dem. I Satanistkyrkan ser vi sjukdomen depression som ett normaltillstånd, den långvariga, mångåriga, kroniska depressionen. Vi anser den sjukdomen, med sina sjuka tankar, vara nödvändigt för en munk, för att denne ska kunna praktisera satanism såsom t ex meningslösheten och tomhetens sätt att skala av Babylons onyttigheter och undvika oväsentliga människor. Gör en lista medans du är "nyktert" deprimerad på vänner, kollegor, hobbysar, sysslor osv som känns meningsfulla och inte sviker, att ha sedan när du mår bättre, för man tänker bäst när man mår dåligt. Det finns två tillstånd av dåligt mående: det uthärdliga och det outhärdliga; depressionen och ångesten. Ångest skal botas, depression ej, i alla fall ej i alla perioder, man kan ha läroperioder, skapade av Satan eller av munken själv, för att sedan ha gladare perioder efter en skolgång. Ångesten är Satans ännu mer främsta skolgång, en kort period som ska botas efter det att man gått igenom dess lärdom. Ångestperioden lär en mycket. En mild depression kan man leva med, men ångest måste till varje pris botas. Självmordsviljan, som vid dessa tillstånd kan uppstå, ska botas genom tanken på att man måste leva för att på jorden sprida och öka satanismen som lära, att omvända fler satanister och hylla Satan i människotunga. Efter död är det brukligt för en satanist att vilja komma till Helvetet istället för Himlen. Till Helvetet kommer dock bara syndare, men vi tror att man får efter död välja bort himmelriket till förmån för besök i helvetet, om man vill, om en god människa så vill, där man ska arbeta som straffare och Satans soldat istället för som plågad syndare: man ska vilja till Helvetet för att hjälpa Satan att straffa syndare som anställd straffare i hans hov. En munk i denna kyrka avsäger sig himmelen, till förmån för att i sorg hjälpa Satan med hans arbete i helvetet. Några punkter för munken därav:
1. i Satanistkyrkan samlas "eliten" för att bota varandras depression: vänd dig till en satanist eller kristen när du mår dåligt
2. i Satanistkyrkan anser vi dåligt måendes 2 faser vara lärdomsperioder och universitet, där vi skriver upp de tankar och insikter det föder, att spara till gladare dar, då man ej är lika pessimistiskt nykter
3. i Satanistkyrkan försöker vi umgås med kristna och är medlemmar i Svenska kyrkan och medlemmar i KD. Vi söker hela tiden de kristnas bekräftelse och att bygga broar mellan satanism och kristendom och slå hål på fördomar skapade av LaVey
4. i Satanistkyrkan har vi som livsmål att hylla Satan och som slutmål att komma till Helvetet när vi dör, för att som "helgon" kunna hjälpa Satan (och därmed Gud) i hans arbete