Satanistkyrkans syn på satanism 251

Satan är känd som privatlivets gud, man behöver ej tänka på formaliteterna, vara särskilt speciell nog, man behöver inte ha snoffsiga ordalag till honom när man ber. Hela den värdighet och helighet som ett kristet valv kräver, är hos satanismen borttagen, i Satanistkyrkan. Här är vi enkla bröder gentemot varandra och vår broder Satan, som talar till oss på ett för oss begripligt språk. Fråga Satan varje dag: vad ska jag göra för dig? Dela Satans hat och håll med honom för han tycker det är jobbigt och hårt att bära hatet ensam. Det han hatar, ska du ock hata, så att han blir glad från sin börda. I gengäld för ert förtroende och delade intimitet, kräver han inga höga ord eller självupptagen godhet: han är enkel och fåordig. Man kan meditera sig bort från varje känsla av t ex ångest och panik, och meditation är en stor del av en satanistmunks vardag; att meditera smärtan dit och bort. Jag är inte intresserad av njutning. Jag gör inte ett dugg för min nästa, för min broder; rannsaka dig själv. Syna hurpass du under dagen gjort något för politiken och försök att så göra en gång per dag eller en gång i veckan. Den politik som åsyftas är fattigverksamhet. En munk kritiserar alltid sig själv, lovar Satan: jag ska bli en bättre människa, jag ska göra mer för mina bröder… och skalar av onödigt bråte för att så kunna göra. Med färre tankar och ägodelar, kan man rädda sin broder bättre. Utöver meditation är fattigvård munkens främsta syssla, utöver detta den heliga fastan, då man inte äter utan enbart dricker drycker under några veckor eller månader i streck, några eller någon gång per år, om man ej helt vill bli fasterian. Detta gör man dels av fattigsolidaritet, dels för att i sparskaladhet komma närmare Gud, om kroppen är mitt tempel. En fjärde syssla munken gör är att be till Satan: tack Satan för att alla hatar mig, tack Satan för dagens tortyrtunnel, tack att jag lär mig att hata mig underlägsna människor och hämnas genom min tysta bojkott. Jag är lat, det är hela munkens grundinställning, för att göra något åt det. Han måste börja med att anse sig vara det, gentemot idealet; att ständigt förbättra sig som medmänniska, på dygnets alla timmar. Han kan försaka yrke för volontärarbete, och välja att va arbetslös, ifall han ej har ett vårdande yrke. Piskad är författaren av denna text, som är sagd att tvingas skriva minst en gång i veckan. På Satan är temat evigt.