Satanistkyrkans syn på satanism 202

Heliga stund fylld av frid, lugn, nöjdhet inför en tillvaro vars etapper är luddiga moln. En därmed meningslös dag, men kanske avnjuten. Dessa syndadagar då du glömmer Jesu lidande på korset och Satans helvetiska kramp. Därav förrädiska stund. Detta är vad en vanlig människa skulle kalla en vanlig dag, lättsam, död, tom på inspiration och full av befrielse. Satan kan kanske acceptera att sådana dagar skänks munken med jämna och glesa mellanrum, för att känna utforskandets föränderlighet. Annars dock är en vanlig dag, som det kallas, patetisk och värdelös eftersom den inte inspirerar till nämnvärt hat, för den nöjde hatar inte. Man kan ana Jesu kraft i en helig dags enkelhet, man kan ana ljuset som ej bryter ut, och det är det enda skäl till att dagen är vettig trots sitt intellektuella misslyckande, för Jesus närmar sig långsamt med sitt begynnande ljus, över svalkans dagar. Satanistkyrkan är "kristna satanister" för Satanistkyrkan har fått uppenbarelser om Jesus likväl som om Satan, varpå vi tror. Jesus för en kamp mot Satan om ljusets seger över mörkret, och ibland bryter han fram. Jesus lever, detta erfar Satanistkyrkan, varpå vi är protestanter. Men Jesus och Satan står ibland i kontrast till varann, där Jesus vill lätta lidande genom ljus, och Satan vill vältra sig i elände och mörker. Men Jesu lidande, hur han led för människans synder, är en sorg som Satanistkyrkan tar fasta på och anser likna Satan, varpå de två figurerna förenas i sorgens mitt. Jesus lidande, Jesus besvikelse över människors svek, Jesu sorgsna ljus han sprider ut i desperation och ångest över att älska de förtappade som han ömsom äcklas av, ändå fortsätter sin kamp för att frälsa syndare från synd. Sorgen i det uppdraget, att sprida ljus vilket befriar från synd, när hjärtat har blivit ljusfyllt och sinnet fått ro, varpå synd försvinner, i rofylld helighets känsla, frid och fred och befrielse och frihet. Detta skänker Jesus, i outsläcklig kamp, med ångestens drivkraft till att förinta allt hat på jorden, varpå han påstår att hat är likamed syndare. Jesus sorg över att älska, är enorm. Jesu främsta egenskap är att sprida ett synbart ljus, som fyller människan med en obeskrivlig känsla av upphöjdhet och frid. Denna av Jesus givna känsla, är Satanistkyrkan vittnen på, och vi försöker få honom att berätta om sin sorg, kärlekens sorg, i kommande inlägg om så må ske.