Satanistkyrkans syn på satanism 194

Jag vill sälja min själ till djävulen, i utbyte får jag styrka, och sorg. Mod och rädsla. En munk får erfarenhet om tomheten, och hatets hämndbegär vilket tar sig uttryck i Domedagslängtan, och tal - till nationen - om denna eldarnas dags annalkande, vilken är en kristen hemlighet dvs tabu att prata om. Även tomheten är tabu, för den anklagas för att va ytlighet, när egentligen tomhet är det djupaste som finns: vetskapen om meningen med livet. Men minns - försök - att i tomheten finns Satan, den svarta djävulsfiguren med svart hud, med sitt tomma fyllda hjärta. Försök se Satan som ensam gestalt stående mot tomhetens kuliss, och se hans svarta kropp, stiga ur intet som Gud är. Guds anonymitet svävar som ihålighet, gentemot Satans extremistiska karaktäristik. Gud är luften som födde Satan, Satan personifierar Guds opersonifierade hat. Ur Guds hat och vrede föddes Satan, medan Gud också innehåller kärlek i lika riklig mängd som hat. Kärleken Gud känner, tar sig uttryck i Jesus, vilken skapades likt Satan av Guds hand i begynnelsen.