Att va satanist är att motta Satans straff – dagligen. Man lär sig identifiera när straffen kommer och hur de ter sig, han kan prata hårdare ord än vad som menar kommas ut, då tar munken skiten – ändå, utan att klaga. Han vänjer dig vid ett liv gåendes på nålar; med den lynnige bestraffaren. Munken sväljer förtretet – och tager vad Satan ger. Han tystnar som svar, ställer inga frågor, frågar ej varför han straffas utan kommer själv i sitt inre på ett skäl: jag är ej tillräckligt satanistiskt utlevande, hyllar ej min gud (Satan) tillräckligt objektifierande, jag har glömt honom till förmån för hans ism. Han med svarta håret över hela nakna, kortväxta kroppen, svart hud, stora näsan, nedåtpekande läppar och stirrande ögon, elaka ögonbryn… Straff: han vill lära dig det negativa, känslan av smärta – för allmänbildningen hos en satanist, likväl som påminna dig om hans sällskap, hans hyllande objektifiering, till människorna. Straffa mig varje dag, så jag varje dag minns dig, Satan. Jag är din slav – vad vill du ha ut av mig? Jag gör vadsomhelst jag kan… han skulle svara: sprid mitt kändisskap, ej som Church säger: bevara en hemlighet mot det förtappade folket: Satanismen skola växa på 2000-talet. Djävulsanatomin och hans känslostyrda personlighet, snartstucken, känslig, temperamentsfull, minimalistiskt detaljerad i tusen känslor, ska kavlas ut över jorden – så att hela världen kan bli satanistisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar