Satanistkyrkans syn på satanism 355

Älskade slavägare!
Tålmodig, under slaveri. Att va satanist är att va slav. Erkänn hans överhöghet. Bli slav eller straffas varje dag, ge upp egenvärdet, sluta vara stolt över din individualism, och låt Satan styra dig, dina handlingar och dina tankar. Uppgå helt i honom. Upphör helt i honom. Satan letar slavar, som blir ihåliga av hans hjärnsliga och ockulta fyllnad. Han styr tankar, läser tankar, styr dina åsikter. En del vill då kämpa sig fria, men vi säger: ge upp under slaveri, under slavdrivaren; älska honom, låt dig styras, straffas, belönas. Upphör vara dig själv. Han pendlar ju: belönas man så se upp; snart kommer kraschen. Den kan undvikas genom att man frågar Satan, med svar, hur man ska bete sig för att omvandla lyckan till nyttoarbete för sina bröder eller välgörenhetsarbete eller satanismen. Fattigdom är tortyr, varpå han själv är fattig, lever enkelt och försakar guld. Vi själva må gå som små munkar dystra i plastpalatset som är det moderna västsamhället, vi går tysta och hindrar ej synd att ske, bara vill att de ska skämma ut sig inför alla som förtappade; en del elitister förstår oss, och vi söker bara upp likasinnade; övrigt folk låter vi va ifred. Detta är ej fullskalig satanism, som innebär polisstat, Helveteskopia; ett straffsamhälle, utan vår egen tolkning om att vända andra kinden till. Slaveri dock… under slavägaren. Älskade slavägare, tortera mig för att jag ska prestera för dig. Tvinga mig till de yttersta hörnen, se svindel. Få mig att prestera mer, lida mer, veta mer och älska dig mer. Tvinga ner mig på knä under den jag därmed älskar. Ty jag vet att du tar hand om mig… ger och tar, ser efter mig så att jag mår okej. Jag skulle inte klara mig utan dig, min ledsagare, min herre. Tack för att jag får bli trygg i ditt stall av slavar, som slipper stå ensamma i blåsten utan ledare ovan sig, ledare som tar ansvar, för mig.