Satan hatar människorna, och vill göra dem olyckliga. Detta är grundregel för nytolkad satanism. Han gör lammen svarta av sorg. Ty djävulsbiologin är sorgsen, varpå han vill skapa likar. Han är min gud. Han har förstört mitt liv, anfrätt, när han gjorde mig till munk, trohet som han som ju alla vet kräver, och erbjuder inga plåster på öppna sår, liksom Satan själv ej äger plåster på Satanssåren, enbart intellektets salt. Det öppna medvetandet, medveten om sitt lidande... Honom jag hatar, och dör under, han får mig att vilja dra mig undan fester, sluta följa socs regler och fasta från bröd. Han lär mig så mycket om livsstil, munkism, och olyckliga ögon. Han gör min spegel svart. Han lär mig hata guld. Han lär mig gråta när min broder gråter. Han lär mig förlora tiggarskålen, och tigga utan skål. Han lär mig att han är svar på alla böner, den outhärdliga ångestens bödel och herde på samma gång, ge dig hän, du slav, åt din bödel och han skall befria dig! Denna dubbeltydighet besitter han.
Glädj dig aldrig en endaste sekund, för det är stulen lycka. Strax blir himlen åter svart, och du förvandlas efter glädje till nykter, genom att inse den stunden varit falsk, rus kallat, lånad, illusion. Droga ner dig, var nykter och se klarhetens ångest, nykter dvs outhärdlig, hänfall till bår, lås in dig på slutenpsyk, be till en icke lyssnande Gud i kyrkan, dö i hjärtat. Desperation och panik över den outhärdliga men eviga minuten, gör att man vänder sig till Satan, eftersom Jesus inte svarar, vilket han ej gör för att du är Satans, ej Jesus, ansatte slav, Satan, han som erbjuder en vägg utan vägg, som svar, en klokhet icke uttalad, ett svar som strax skall komma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar