Satanistkyrkans syn på satanism 208

Djävulen beskrivs i Bibeln som frestare, men LaVeyism anser att man ska låta sig frestas, falla för frestelserna (LaVeyism innebär också söka djuphet samt söka starka känslor, samt att erfarenhet bedövar nyfikenhet), medan Satanistkyrkan hävdar att man ska bli ett lamm dvs stå emot Babylons bord. Där är skiljelinjen mellan Church of Satan och Satanistkyrkan, syndare respektive munkar. Konflikten är central. Synda aldrig, bli aldrig lurad av neon och svarthet, du munk! Frestaren samlar syndare, dvs vanliga människor med syndapotential i själen, vilket ej är en satanist eller Satan själv, han bara straffar potentiella syndare, ej själv syndar. Kristendomen säger att han älskar att i Helvetet umgås med syndare i plågans fest, men han är ett Jesu lamm för att är syndarens antites. Bevisas av att han hatar, som alla vet, därmed ej har fest med syndarna utan hatar dem. Syndarens straffare, likt Gud: domare. Därav brytning med LaVey, som anser satanisten ska va syndare, provokativt mot samhället, samtidigt som, tolkar vi, en tystnad och ödmjukhet finns hos den klassiska satanisten, som sett igenom allt, som samhället ger, och söker alternativa perversioner, alternativa djup bortom det neona djupet, må medges.