Satanistkyrkans syn på satanism 128

Deprimerade människor reflekterar över sina liv. Tar inget för givet som den nöjda människan gör. En nöjd människa gräver ner sig i detaljer medan en depressiv människa ser helheten, hela tillvaron och universum. Man ser därmed gud. Dvs först då kan man se gud. När man är deprimerad ser man större helheter och finner då gud. En nöjd människa bygger sin dag på många små detaljer, hela vardagen är full av detaljer i ett pärlband. Dess motsats lever ett liv utan detaljer med enbart stora vidder. Tomt på aktiviteter och inspiration. Oförmågan att komma på nya grejer, samt oviljan (apatin) i att hänga med i trender och debatter. Det som andra pratar om, senaste nytt, är av ointresse. Det tidningarna skriver om. Man kapar av, och lever sitt liv i tomhet utan syssla. Man kommer närmare Gud och Satan. Mänskligheten är uppbyggd av detaljer och ju mer mänskligheten kapar av, destå mer möter man gudarna. Andra varelser som lever i motsats till människan, mötes om man kapar av sin egen mänsklighet. Om man lyssnar, så kan man höra dem. Lyssna går enbart om man kapar av allt oljud, all mänsklig neon. Människan är kreativ och leker att han är sin egen gud, kan därmed inte höra Gud. Om man förnekar sin egen mänsklighet, som munk, så kan man komma i kontakt med Gud. Detta sker genom att skala av allt oväsentligt oljud och enbart koncentrera sig på det viktigaste. Att se sitt liv som en stor tom vidd, med himlen och universum som inramning. Se att livet är så stort att det sträcker sig ända bort till gud, som är överallt.