Satanistkyrkans syn på satanism 123

De (få) dagar då man har en bra dag, som munk, då man mår bättre av en slump, ska utnyttjas till att förbereda för den kommande negativa dagen dvs ägnas åt terapeutiskt satanistiskt arbete, ej att roa sig på och utnyttja lyckan till att va lycklig/utföra nöjen. Man vilar på vägen genom att tankebearbeta sin depression, under de lyckligare dagarna. Man kan t ex tänka hur man ska överleva kommande dagar eller i nyktert tillstånd reflektera över de övriga hemska dagarna, sedda i nytt ljus. Så förflyter munkens liv: att ha en krokig väg med gladare perioder vilka ägnas åt att jämna ut måendet till konstant jämn depression, genom att depressivera sina gladare dagar dvs genom att tänka på depression även under de bra dagarna. Man blir expressiv/social om man har en bra dag och måste då tygla sig själv för att bli ödmjuk och instängd. Det är en av munkens meningsfulla diciplineringar. Att lära sig att bli ledsen när man är glad, att veta hur man gör. Har man en bra/bättre dag, så får man större självförtroende samt tänker mer själviska/självupptagna tankar, om självhävdelse. Man struntar i de fattiga när man är glad och vill bara förverkliga sig själv. En munk krigar och kämpar för att inte komma till det stadiet. Vad är en munk i Satanistkyrkan? Det är en person som diciplinerar sig själv och sin egen psykologi. Han blir sin egen psykolog samt filosof. Han når kunskap.