Satanistkyrkans syn på satanism

Satan är den välupplysta, den överintellektuelle, han är alltet, allfadern. Satan vet allt och vi följer hans väg. Satan står för den högsta tänkbara moralen. Vi följer Satan i allt han gör. Vi rådfrågar Satan innan beslut, och agerar enbart som vi tror att han skulle vilja.
Satan är allseende med pessimistens ögon. Allt i livet bör ske efter negativt synsätt. Vi ser världen i svart och kan tack vare vår fördjupade synsätt se världen i ett mer realistiskt skimmer än dagens representanter. Dagens moderna synsätt är optimistens; vi vänder oss mot dagens positiva världssyn och anser att pessimismen är den rätta tron.
Satan tror ont om varje mänska, Satan tror att i tanke och handling syndar människan enbart. En satanist blir därför ensam och självcentrerad, eftersom han misstror alla kollektiva uppslutningar. En satanist litar inte på nån annan än sig själv och Satan, och misstror andra människors goda handlingar och goda tankar. Människan är född att synda såvida hon inte anstränger sig till det yttersta av disciplin.
En sån disciplin fås i Satanistkyrkan. Där jobbar varje satanist med sig själv enligt en sträng och asketisk frånhållande regel. Satanisten ska avstå från allt, från bekvämligeter, nöjen, lättsamheter och kultur. En satanist ska avstå från exakt allt som är roligt i livet. För att nöjen alltid är en synd. Medan någon glädjs så sörjer en annan, därför bör en satanist avstå från alla nöjen av solidaritet med de lidande.
Människan är född att synda såvida hon inte disciplinerat arbetar med sig själv. Att avstå från alla nöjen är en satanists plikt. Satan själv avstår från alla nöjen och hänger sig enbart till lidande och kval i Helvetet. På så sätt solidariserar sig Satan med de lidande på jorden; genom att själv lida mest. Satanister hänger sig åt lidande.
Varje satanist är en eremit, som misstror alla mänskliga relationer. Satanistkyrkan som kollektivt tempel samlar enbart mänskor under den största misstro och tron att mänskor enbart kan umgås under djupt disciplinära former.
En satanist anser lidandet vara norm. Såvida människan inte disciplinerar sig kommer alltid några människor vara lyckliga på andra människors lidande bekostnad. Nöje och glädje står alltid i relation till dess motsats. Satanisterna väljer att frivilligt tillhöra den lidande kategorin, och arbetar dagligen med sig själva för att undvika att tillhöra den lyckade kategorin.
Satan bor i helvetet, en plats för sorg och hat och hämnd. I helvetet betalar de lyckliga personerna för sin lycka, alla de som har mått bra medan samtidigt andra människor mått dåligt. Satanisterna väljer att frivilligt frånsäga sig lycka för att solidarisera sig med de sorgligas öde. Många satanister har dock inget val utan faller offer för andra människors nöjeslystnad och blir ofrivilligt olyckliga. Vare sig olyckan är vald eller ofrivillig så samlas satanisterna under Satanistkyrkans stränga disciplin.
I Satanistkyrkan lever vi asketiskt och enkelt och frånsäger oss alla materiella ägodelar. Man äger få saker. Ens fritid är så innehållslös som möjligt med så få behov som möjligt. Man lever efter pessimismen som regel, tron att allt i livet är en källa till lidande.
Syndare kommer till Helvetet när de dör. Satan bevisar sig därmed ta överansvar för jordens lidande och tar ett allfadersansvar som moralens väktare. En satanist lever så moraliskt som möjligt. Iochmed tron på att allt är tråkigt och värdelöst så vänder sig en satanist bort från nöjen och kultursysselsättningar. För en pessimist består enbart tomheten. Satan är allupplyst och ser på jorden med negativa ögon. Han ser sorger och lidande och bemöter det med hat och hämnd. Vi satanister följer honom och strävar via sin upplysning för att leva så negativt som möjligt.