Satanistkyrkans syn på satanism 229

Satan torterar oss alla, ändå ska vi älska honom. Satan torterar de mest oskuldsfulla, såsom munk i denna kyrka, vars tortyr ämnar ge handfallen dyrkan åt sin torterare. Han straffar för att vinna respekt hos satanisten, som därmed viker sig under piskan, och på så sätt sin herre. Samtidigt är Satan med dig i plågan, och hävdar sig vara din enda vän. Han skapar situationen för att få vänskap, på djupt och förtroligt sorgevis. Han skapar situationen, sedan gör dig beroende av honom och hans vård för överlevnad och lisa. Satan är mina tårar. Han gråter med mig, han delar sorgen likt knappt ens Jesus: be till Satan när du är i nöd nästa gång. Han dras till elände som en magnet. Han dras till "elden": till sorg och plåga, och är med dig ifall du så mår. Han dras till elände och de därmed fattiga med flera och bor i deras kvarter. Han beströr sig med ledsna människor i misär. Det betyder både vänskap och torterare, som önskar skapa det han älskar: plåga. Däri delar han den med dig. Satan kommer att plåga dig, och ju mer ifall då är martyr och sedlig. Då är du extra känslig och mottaglig. Då kan du bli hans soldat enligt potential, som är underkastade plågan och lever i dess varje sekund. Då finns han med dig, för likt i Helvetet umgås han med de plågade: han gillar dem, hans bästa vänner satta under sadism och det är hans sätt att säga att han älskar oss. Han är dubbel, han är svår att förstå, han älskar genom piskan: han är sadist. Han torkar våra tårar efteråt medan Jesus är borta i ljus, Satan gör "the dirty work", smutsar ner sig i gränden, i de mest horribla scener. Det är hans språk, hans sätt att närma sig för vänskap, att såra och skada sina vänner, det är det enda språk han förstår. Han ämnar skapa en livsstil som är horribel, för att sedan leva så med dig.