Satanistkyrkans syn på satanism 359

Bråk med Satan är för satanisten vardag. Han straffar, hämnas, plågar – vi säger nej och vänder ryggen till, anser han vara orättvis eller vägra ta emot plågor större än mänskligheten, bara för att vi valt att följa hans väg. Avhopp från Satanistkyrkan med dess krav eller förslag är snarare regel än undantag – om man efter bråket återkommer ett tag senare igen – av kärlek till Satan, av solidaritet med hans sorg, som blandannat består av att hans ism är för liten: han vill växa. Detta trots att Chruch anser han vara hemlighetsfull för de mest initierade. Avhopp och bojkott från kyrkan, skall följas av ett återfall, om än månader och år senare. Bojkott istället för hämnd, skola vi. Avhopp, från människoansamlingen… Bojkotta människor. Det är snarare regel än undantag att hoppa av Satanistkyrkan, och tillbaka igen. Jag orkar inte mer svineri av folk i min omgivning – styrda och manipulerade av tankeläsaren Satan, för att giva mig olyckor och ledtrådar. Olyckor är vanligt förekommande. Jag giver mina knän till honom och helt enkelt hoppar av, bojkottar, faller, sover. Bråka med Satan och kräv saker av honom – han kan gå med på det om han tycker det verkar klokt. Gentjänster har han också ett gott öga till. Om du plågas – fråga honom varför, och rätta till hans irritationsmoment. Han är lynnig att umgås med, försök därför att lugna honom, göra honom balanserad och sövd, genom att va snäll, tålig, tålmodig; giv till eviga stöd, så han kan koppla av från sin berömda nervositet, sin damp, sin temperamentsfullhet. Han behöver lugn och svalka omkring sig – giv honom det.