Satanistkyrkans syn på satanism 362

Om man bara är troende så får man tusenfalt åter, tusen tårar och tusen gåvor för att man försöker skåda Satans själ, hjärna, hjärta, ansikte, ögon… Om än han inte vill beblandas med syndare och glädjerika, utan flyr till mörkrets hörn, så vill han dock existera, i de av mörker elitistiserade mänskorna kallade satanister, som svär sekretess och slaveri och respekt under hans skyddsliga sårbarhet – han vill ej skåda eller skådas i ljuset, vill ej se satanisten där, kommer sänka det eviga mörkret över munken, så att denne aldrig hittar ut igen, ut till lättare tider, man ska bestå slav. Som slav får man lisa och belöning efter bedrift, satanistisk eller välgörande bedrift för folkets väl, emot mobbarna, emot makthavarna i babylon och dess gräsrötter, att vara samhällsrevoltör i det nuvarande Babylon må va idealet, enligt Satan. Gärna en mer auktoritär Satan för framtiden, fylld av lagar och regler för slaven att leva upp till, att slita för – giv oss mer! Mer elak Satan, han, som mött upp dig som vän, skola av oss uppmuntras ta för sig som ledare bortom tusen års mobbning, vi ska slavera oss för hans egos växande, och uppmuntra honom ta plats, på 2000-talet, som den främsta kristna profeten. Satanism är lidandets ism – för satanisten. För om denna ej lider, är denne en del av problemet: njutningssamhället. Att njuta i kropp och själ vara förbjudet. Satan vill ha pakt: bedrift och belöning, eller synd och tillhörande straff. Den vanligaste synden en satanist kan göra är att tänka på Satan och sin ism för sällan, att man så är. Han vägrar glömmas bort av en vän, då blir han sorgsen, säger; jag gav dig allt, gudomlighet, genom min vänskap, du uppskattar ej att leva nära Gud. Då torterar jag dig i tusen plågor som svar, på din hädande ateism, mot Gud, mot mig; Satan. Satan är så sårbar, man måste va snäll mot honom, annars blir han ledsen – och i behov av vår tröst. Amerikanerna må hävda hans auktoritet, men vi hävda han behöva mänsklig tröst och vård, eftersom hans känslighet gör honom sårbar för mänsklig ondska, vi munkar och nunnor därav måste va snälla, extra snälla människoexemplar. Låtom Satan vara elak mot satanistmunken som kommunikation och konsekvens, tillåt honom tala på det sätt som är naturligt för honom: plågoskapande. Han vet ej kärlek, omtanke, såsom han vet alla de negativa känslouttrycken, vi med Jesus som vägvisare ska giva Satan frid, fred och lugn. Fred, älskling… lugna ner din hets, stress och panik, du aldrig sovande, evigt självförsvarande, redo mot hot – ska vi söva, varje ny dag, som kyrkoplikt. Vi ska lugna hans oro och rädsla för hot om våld mot sig. Jesus må vägvisa hur vi ska bäst hjälpa Satan. Vara Satans slav innehåller också att lindra hans ångest.