Satanistkyrkans syn på satanism 472

Satanism i Satanistkyrkan innebär blandannat:
1. Objektifiering och identifiering av Satan som person, samt också, hans djävulssläktingar. Man identifierar och finner honom, pratar med honom, får dela hans känsloliv. Han nås, man når kommunikation. Man tolkar honom, skriver, pratar, tänker – på honom och hans extremistiska särart.
2. Man accepterar och underkastar sig under kristendomen. Man hävdar protestantism/katolicism vara den sanna läran, och satanism endast ett underträd till de kristna. Satan äro en kristen figur; vi kan därmed ej, som satanister, stå opåverkade av de kristnas uppfinnande av Djävulen.
3. Vi röstar på KD och engagerar oss i Kristdemokraternas framfart, både i med-och-motgång. Att kyrka och stat skola närma sig varann åter, att landet av ateister ska kristnas åter, är ett mål. Med ett kristnare samhälle ökar sedlighet, moral – och kristen etik.
4. Vi erkänner Jesus och även Gud, ej som andra sagt; häda Guds ickeexistens. Vi i Satanistkyrkan erkänner Gud och hans ena av två söner, Jesus, varandes trovärdiga, vi underkastar oss Satans familj, vi lär av Jesu väg…
5. Negativism och pessimism vorer ledorden: livet är meningslöst. Man lever blott för att ej vara dess motsats: död, och livet inget innehyser mer än att hylla gudarna. Som satanist lever vi för att hylla och sprida Satan och satanism till kristna och ateister, för om vi dör kan vi ej utföra det satanistiska spridandet på jorden.
6. Undvik allt nöje och allt som skapar självnjutning: uppgå i Satan, undvara dig själv. Alla lyckostigar måste undvikas, och den eviga depressionen, likt Satan så har, ska vara din vän. Satan själv lider i Helvetet, och han når människan enbart ifall denne tröstar honom. Vi må se över hans mående – och trösta Satan.

Satanistkyrkans syn på satanism 471

Man kan ej kämpa mot Djävulen: bli vän för ovän är omöjligt. Hans offer skadas för starkt: man måste bliva vän, om han hälsar på dig och noterar din existens, såsom han ej lägger märke till ickeelitistiska personer. Ett förakt för gemene man bör föreligga. Gemene svensson som varandes för puckad, för satanism. Vi som vet desto mer, kunskapsgivna av Djävulen, ska i erfarenhet böja oss till passivitet och anspråkslöshet och tystnad. Umgås ej med de förfallna. Man blir satanist ifall vänskap med Satan som person. Om du är satanist: glöm ej Satan för en sekund, alltid tänk på. Jakten på pojkvän/flickvän sluta, stå utanför spänningen och intrigen, välj den eviga apatiska passiviteten och bojkotten mot gemene man. Ingen får nå dig, din mun är stängd, dina ögon stela, din klädedräkt; enkel. Du böjer dig undan och utanför, den mänskliga gemenskap som sammanhålls av massmediasamhället. Du bojkottar människan, till förmån för djävularna. Vem är Satan? Känner du honom? Negativ = allt liv är meningslöst = inget är kul. På sikt kan självmord vara lösningen, genom t ex tablettmissbruk, men vi skola leva för att hylla Satan till den kristna världen, vi ska rösta på Kristdemokraterna och försöka sprida Djävulens renhet till de kristna. Vem är Satan? Han är hämnaren och skaparen av allt gott: skaparen av de sedliga, eftersom dessa anfräts om de syndar, han därmed skapar helgon, genom sträng påminnelse. Dessa munkar och nunnor, lever som goda människor, syndar ej; en satanist äro sedlig.

Satanistkyrkans syn på satanism 470

Satan är känslig och blir lätt ledsen. Du som munk/nunna kan skada honom lätt – sårbar. Den makt du har över hans sårbarhet, måste du ta ansvar för. Du måste alltid vara exemplarisk – passiv i ett aktivt samhälle, med Jesus och Satan för ögonen. Bojkott av Babylon voro idealet. Satan behandlar sina vänner som skit: Sara, Lucifer… satanisten. Ju närmare honom man kommer, desto mer i ångestmoln äro man. Man närmar sig honom med självmord för ögonen – då lyssnar han. Han behandlar mänskan förjävligt, liksom sina släktingar, vilka, i eländets paradis, Helvetet, uppassar på honom som slavar åt hans nyckfulla humör. Han känner, känslig, minsta utkast människan gör. Alla som hjälper eller tröstar Satan får en gåva. Satan straffar sina egna. Alla djävular i Helvetet är apatiserade av smärta och ångest, har gått sönder, i eländets boning. Satan: han är med mig i motgång och medgång. Ingen vill välja satanism: smärtan. Jordeklotet har väldigt få satanister (om än de kristna kan sägas va satanister/Satanstroende) eftersom ingen vill välja smärtan. Han anfräter, han sönderkastar… Han är en besvärlig vän. Och alla hans djävular i helvetet – må de möta mig en dag, med sin mildhet, sin Satansunderkastelse, sitt slaveris plågor ska jag lyssna till. Satan pratar alltid sanning. Äro jorden meningslös så säger han det – i sina känslor, på vad sätt han brukar konversera – med ditt känsloliv. Han är, känslor. Jesus istället är tankar. Vi måst med Jesu hjälp bota Satans alltför självskadande känsloliv. Genom positivt tänkande bortses fakta som äro neutralt. Alltid lita på Satan och vänd dig till i alla lägen. Du kommer då upptäcka att hans släktingar också finns, när han själv ej har tid. De är, rara och söta, snälla och godhjärtade. Du finner dem vara annorlunda än Satan, som är ej deras kopia utan deras slavdrivare. De underkastar sig vana vid ödmjukhet, Satan, är vulgär. Prata om och dela smärtan. Finn en annan satanist att dela med, men glöm ej behålla behörigt avstånd till medlemmarna i Satanistkyrkan – alltför djupt får ej delas – i slutändan måste man va ensam. Enslig för Satans skull. En av våra främsta kampanjer är att få Satan att framstå rumsren och snäll. Detta inför de kristna och Kristdemokraterna som hävdar att han är Guds avfälling; så är ej fallet: han är Guds högra hand, som utför gudomliga uppdraget att straffa de fria. Satan må dock inte kallas oproblematisk; en lidare. Men häda Gud – gör han ej.

Satanistkyrkans syn på satanism 469

Det gör inget med lite elakhet till vardags, det går jag igenom: tack Satan. Giv mig, du, mer av smärtan, bliver min bön. Hans huggreflexer är ständigt närvarande i mitt liv – vid minsta felsteg – ett straff. Jag måst då be honom att straffa mig åter och fullt ut. Jag måste be hans potential komma ut – över mig, och ta det, stå rakt, emotta straff och ändå leva vidare. Genom att tacka honom för smärtan efteråt, tacka för erfarenheten att underkasta sig Gud, Jesus och Satan. Satan har alltid logiken på sin sida, även om man bråkar med honom om att han gör fel. Om han trots exemplariskt leverne ändå straffar – så syna dig själv; mår du för bra? Eller straffar han för att ge framtida belöning? Tack Satan, för vad det än är och vad du än gör, jag är lyhörd. Underkasta dig Satans elakhet. Satan är ledsen 100 procent av tiden och aldrig glad. Du som munk/nunna skola syna hans mående, stiga in i hans privata sfär för att nå hans känslor: få reda på hur han mår. Han kommer, om du är äkta satanist, att tillåta dig det intrånget. Och i enighet med hans depression måste även du dela sorg. Men du baddar och tröstar honom, ber honom tänka positivt. Satan, jag behöver mer straff, för att bli dyrkande. Jag ber dig – giv mig mer elände, och jag ska inte vara rädd, för du håller mig i handen i slutändan, du finns alltid med mig – jag är ej rädd för panik: du bedövar den i sinom tid. Vad positivt att följa Satans väg! Lita på honom, på hans rättvisa på den yttersta dagen, att han, slut och sist, giver belöning, för han är, född av Gud, ej orättvis. Älskade Satan, jag älskar dig! Du giver mig gåvor varje dag, och straff varje dag, du gör mig till en bättre människa – gudomlig. Och för den gåvan – ockultism – straffar du mig i gengäld. Jag får inte njuta av erfarenhet, jag ska, ödmjuka penna, skriva och tänka, känna och uppleva, med dig vid min sida och ovan mitt huvud. Du är – en gud. Jag dyrkar dina utlevelser.

Satanistkyrkans syn på satanism 468

Utgångspunkt i meditationstanken: Livet är ett helvete. Allt är skit. Pessimism är en ej negativ utan neutral åskådning, livet mening voro meningslöst. Allt blir värre, med de negativt erfarna åren, och ungdom ska förkastas. Klaga! Klaga mer är beståndet av samtalet. Fokusera på smärtan, och dissikera dina klagomål till påtagliga fakta, nedtecknade, utsagda, minsta problem. Dessa problem ska du sen tacka Satan att du erfarit, och tacka honom för den ödmjukhet under Gud och Djävulen som du till följd av lidande fått: du har lärt dig att du är intet och de är allt. Munken befinner sig i en alternativ värld. Han försöker att bojkotta gemene man som misstros, gemene proletär misstros vara förkastad, om än så är eller ej. Livet är ett helvete: ta ont för givet. Man kan alltid invänta straff för t ex hor/kärlek eller själviskhet, att ta för givet responsen. Ingen får ha flickvän/pojkvän, eller annan lycka, bra kamrater, dessa skolas skalas av, inga vänner fler än Satan. Inget nöje, inget givande samtal med sina medmänniskor. Medmänskan och medelsvensson misstros. Dessa anses förtappade. Att de små människorna gör ett bra jobb och försöker, ska misstros; de är alla syndare, de söker alla lyckan. Livet är trasigt och man kan därför ej va perfektionist, dock kan man vara pessimist, och på så sätt få in den pessimistiska perfektionen i sitt liv. Man ber till Satan om smärtlindring, men enbart om man vet med sig att man förtjänar det: han vet att om du begått brott får du inte ersättning. Han läser din bakgrund, och vet vilka gåvor och taganden du gjort i livet, vilka sjukdomar och lidande du har, och hur glad du varit i vänners lag. Behandla Satan artigt och snällt, han är känslig för artighet. Att säga tack och förlåt, voro dagligt. Man ska fråga Satan: ha jag begått felsteg? Tänker jag rätt? Hur kan du straffa mig idag på bästa sätt? Man ska böna om att få straff, och be honom utföra det, för att lära sig dyrka honom. Lär dig tänka positivt, via inläran om smärta och dess botemedel. För så sant som Satan är en Guds varelse, kan han trolla magi: läka och hela dig, om han bara vill. Be Satan om denna belöning – när du utfört något särskilt arbete eller tankeavancemang. Det finns ingen smärta som stupar i ett evigt stup – Satan tager bort smärtan när budskapet mottagits och inlärning skett, när du lidit klart för njutning och försummelse av Satan som person. Glöm aldrig honom var dag.

Satanistkyrkans syn på satanism 467

Satan är, skapare av smärta. Han lider själv, och orsakar på andra; lidande. Han är ej bara, som klassiskt lärt, hat och hämnd/elakhet, utan också: sorg och ledsamheter, depression. Satan besitter ej bara hat i sitt register utan också sorg. Denna kyrka tar tillvara på hans sorg och säger: vi måste trösta honom. Vi är dock i det, begränsade, som tillkortade människor, men vi ska försöka, hjälpa Satan. Han födddes till lidandets njutning, sadomasochism. Han vill må dåligt, eftersom han är skapt att stå ut med sig själv, han kan laborera med sin smärta, känner den väl, vet hur styra ut från de värsta attackerna: med positiva tankens hjälp. Jesus, hans gode bror, kan också vara behjälplig för att släcka Satans smärta. Vi tager därför själva hjälp av Jesus med vår grupps kall: att följa Satan, trösta Satan, avslasta Satan och assistera Satan. Han är ej blygsam ledare som klassiskt utpekats; vi känner honom som sadist och slavägare, som piskare och skallare. Han har mött oss, och skapat slavar, vi kan ej bli fria, från hans påhälsning. 

Satanistkyrkans syn på satanism 466

De kristna är de sanna satanisterna, de uppfann Djävulen som figur, om än satanismen är ny som ideologi. Vi som kristna måste förstå att Jesus skulle få sin del av strålkastarljuset, sättandes Satan i skymundan, under belysningens tid. Nu dock har Jesus fått egen uppmärksamhet: vi kan skrida fram, med det kristna budskapet om Djävulen och hans ism: Führer-ismen om slav (satanist) och slavägare (piskande Satan). Må medges att Jesu tid varit. Nu stundar Domedagen med Satans budskap. Han varer, en domare där Jesus friar. Nya tider randas, mörkare, och vi förebådar, som kristna. Där Babylon gror och frodas, skola vindar svepa in svarta nätter. I de pratsammaste fester, ska skuggan tysta publiken, syndare få sitt straff. Vi kristna skola ropa in Domedan; Satans dag. Jesu må avlastas från kristet centrum. Centrum voro: Satan. De klassiskt skolade, inom kristendom, må erkänna: Djävulens existens. Han varer ej ett avkall från kristendomen, utan en del av den, ej en outsider, utan: skapad av Gud.