Anti-kärlek, anti-sex, emot glada känslor och emot tvåsamhet som föder avundsjuka, bitterhet hos de andra, ensamma, vi bojkottar och går i kloster, där vi synes könlösa i kläder och attiraljer, könsneutrala och asexuella, oskuld företrädesvis eller ovan. Vi vänder bort oss från massmedia och neon, bort från social tävlan, rivalitet och hierarki, nördar och töntar kallas vi, och vi är vana att möta glåpord, mobboffer, martyrer i babylonsk folkhop. Satan har ett gott öga till martyrer och syndarnas mobboffer, offer. Dessa – martyrer – samlas oftast av och hos Jesus, men vi må hävda Satan och Jesus vara kamrater i kristendomens namn, och båda kan möta kristna martyrer, lamm, profeter och helgon. Dessa varelser finns på härbärgen och sjukhus, i gränd och gata, trasproletariatet, underklassen, proletärernas slit och rygg… sjukskrivna, de som ej klarar ett normalt liv utan invalidiserande värk, ej klarar av ett normalt yrkesliv och socialt liv pga trötthet, yrsel eller värk. Dessa samlas hos Jesus, han baddar, och Satan låter så ske. Jesus och Satan samarbetar under domaren Gud, snarare än motverkar varann; den ena umgås med martyrer, den andra med syndare, vård utför Jesus liksom sig själv och sin egen godhet som talande exempel att efterfölja. Vi ser ingen konflikt mellan Jesus och Satan, och anser oss vara protestant-satanistiska. Att va satanist ska va naturligt för svensken och ej en stor omvälvning; Gud och Jesus står oss bi. De står bakom Satan, stödjer hans projekt, och välsignar satanisten som den bästa av folk: väljer den negativast tänkbara guden, för självförnekelse. Vi finns ej; vi blivit Satans kopior, i alla fall i intention.
onsdag 5 december 2012
Satanistkyrkans syn på satanism 374
Lidande, är nyckeln till mänskligt och gudomligt liv, att lida är det primära. Satan föddes ur Guds sorg, sorg över syndare, skapade rättviseskiparen, och han – Satan – spred sorg ut över mänskan, så att denne blev – gudomlig. Även gjorde han Gud sorgesam. Numera vet alla gudavarelser att lidande är prioritet, primär, för allt medvetande, all vetskap och vetenskap, för religiös domstol och rättvisa vara hela gudasystemet uppbyggt av: himmel och helvete, båda skapade av Gud. Man studerar mänsklighet och satanism i förhållande till Satan, lidande i sitt psyke, är han, varpå det är synd om honom, ej höra jorde-glåpord därtill, hans slitesamma arbete, och hans miserabla elände i handling given till hans liv. Var man själv står på syndaskalan eller martyrskalan, är en ständig betygs-vågskål; ingen går fri från granskning, ens en satanist. Satan upplever sorg på sorg – orsakat av de lyckliga, vas nöje kliver över lik. Förena dig med Satan för att öka hans vård och tröst emot galenskap och avund. Han missunnsammar nöjet, han behöver ständig trygghet omkring sig emot stress, utbrändhet, att ta på sig alltför stort ansvar som hämnaskipare; ett alltför stort jobb i dessa tider, med alltifrån liberalismens demokrati till feminismens sexualrevolution. Ungdomsidealet är syndande; unga är puckade och dessa är de vuxnas förebilder; ett puckat och själviskt egosamhälle, ej förbrödrat som Gud skulle velat.
Satanistkyrkans syn på satanism 373
Ingen kan sörja såsom Satan. Hans tårar, extra svidande, extra vetande om ihålighetens eviga ångest, en ångest som aldrig lämnar honom, den odödliga, är i hans DNA, född av Gud skapad sån. Han vägrar fly insikten, vetskapen om alltings ångest, (i t ex droger, mediciner, nöjen, tröst), som ock Jesus är medveten om, och, vår Gudatolkning, där Gud säges likna Satans personlighet med egen stark styrkesorg över ökad jordisk ateism och orättvisa. Varpå rättvisa vara gudomligt: straff och belöning. Djävulen flyr ej såsom människan, mot den gudomliga sanningen om evigt lidande, något människan i kuliss kan undvika se, i nöjesnjutning fly till en tillfällig, snabbt bortdöende, känsla av osanning. Vi som satanister måste ock leva i vetskap och obotade, som Satan, han väljer att ej förmildra sin sorg i fest; vi ska följa hans förebild, bliva djävulska i personligheten. Det finns miljontals djävular, skapad av stamfadern, släktingar. Satan ser, ser. Han är evigt stressad, nervös och i oro, ibland panik. Han är alltid redo att slåss, redo för självförsvar, Alltid redo att – för Gud – straffa de människosyndare som väljer festens lycka, emedan samtidigt Satan lever i panik, ångest, sorg. Emedan skall satanisten så också göra – besöka, bli besökt, talad till, följa och kopiera Satan. Satans stress minskar ju fler satanister som avlastar profeten genom att profetia hans mission om att glädje alltid sker på bekostnad av andra, och att leva i sorg är att följa Satans väg, ha hörsammat hans budskap om att mänska och gud föds för lidande. Vi ska be honom sluta jäkta och slå sig till ro vid våra axlar, stärkta av dess uppgift; Jesulik frid måste han få ibland för att orka gå vidare. Var särskilt mån om och uppmärksam på hans mående, innan han får en kollaps av stress, där i nymoderna Helvetets arbetsplats. Lugn, meditation, är munkens av Jesus lärda normaltillstånd, vi mediterar bort ångest och tortyr.
Satanistkyrkans syn på satanism 372
Satan mår i regel dåligt. Då han uppenbarar sig för mänskan/satanisten, så minns hur dåligt han samtidigt mår, och trösta. Genom t ex tro på hans existens, och överhöghet, spridandet av hans rykte, eller genom att fråga – han är talbar – hur han mår och ge råd och tips om hur han kan må bättre, såsom t ex med ditt stöd och din tro på satanismen. Lindring av lidande är av särskild vikt för mänskan att kunna. Finnes Satan, denna kristna gestalt, så finnes ock Gud, om än i reducerad betydelse. Vem är Satan? Depressiv, pessimist, sorgsen, i öga och rygg. Han sliter hårt i helvetet och möter bara glåpord och misstro på jorden för sitt mastodontarbete för rättvisa och godhetens slutgiltiga seger. Spe som otacksamhet mot hur han straffar de syndare som förstör för andra bröder, som mobbat oss, som klivit över lik i sin fest. Vi må tacka Satan för hans arbete i Helvetet. Och ödmjukt vi följa hans ord, hans lag. Han beslutar hur ditt – satanistens – liv ska se ut, och hur avkapad du ska va från gemene synd i ett segregerat samhälle. Tacka honom, trösta honom. Tack för min livsstil; bojkott. Tack att jag får Satans tårar i min hand. Han erkänner sina svagheter för oss, för att vi till fullo ska stötta, axlar vi må ha – för honom. Om svag vi är, så blir vi stark av uppgiften att vårda Satans oregelbundna mående, han är stor, stark, sårbar.
Satanistkyrkans syn på satanism 371
Satan, sårbar bakom horn och muskler, döljer sig för ljus. Vi som dock sett honom, hans uppspärrade ögon, hans sömn, vi minns rött hat, svart skägg. Han uppenbarar sig i själen hos folk helst osynlig, en förmåga han har, men kan bidra med någon bild där konturer skuggar, vi ser de välvda ögonbrynen, den väldiga näsan, det eviga svarta i hans anlete. Emot hot och våld döljer han sig, alltid redo för fight, muskler, hotad som mänsklighetens värsta fiende, falskeligen, glåpord. Egentligen är han snäll, sorgsen… sorg över det på jorden ökande antal syndare, i både väst och öst. Och vi måste trösta den osynliga skuggan, som då blottar sin håriga, nakna manskropp, dold av svart färg, svart hår. Det är en av hans många vänskapsgester, han visar sig, läras kännas… Satan vet med sig vara hotad pga sitt rykte, varpå han blir ledsen, över att vara hatad – missförstådd som roten till allt ont vilket istället äro friheten, att mänskan föds fri. Ingen lider som han, genom tusen års mobbning. Självklart tröstar vi honom om vi kan, låt det bli vår dagliga plikt, och smeker hans illröda kind, ett stekhett, illrött, ansikte med svarthårig kropp, tätt hår, redo att försvara sig, sänker vi i vila. Sov, Satan, vila ut, vi avlastar ditt arbete, vi hjälper dina kamrater genom att inte vara er till last, inte synda, trots att dagens samhälle är ett syndasamhälle. Vi lovar bojkotta för att arbetsavlasta djävulen. Vi deltar inte i gemensamma samtal – alltid voro de förtappade, när enkelt folk pratar, vi svarar ej, deltar ej i någonsomhelst mänsklig gemenskap, vi har enbart ensamheten och kyrkan – misstror alla folksamlingar vara av ondo.
Satanistkyrkans syn på satanism 370
Gör nåt för Satan varje dag, avancera, från satanist till satanistmunk, dessa frågar dagligt Satan hur han mår och vad de kan göra för att han ska må bättre, erbjuda sin samtalsterapi, samt fråga Satan vad han tycker att munken ska göra för Satan, satanismen eller mänskligheten idag. Man tackar också regelbundet Satan för saker i sin vardag som är nyttogivande. Om än lammen råkar få sjukdomar, cancer, svimmar, så bliva vi än mer satanistiska, vi orsakar inget lidande men besitter det själva, varpå vi kan kallas satanister. Res dig ur sjukhem, behandlingshem, träningslägenheter och härbärgen, för att motta Jesus vård, du är nu epitetet martyr – av Satan blid givelse av godhet, med Jesus, Gud… Offer, är du, och Satan vill vinna din vänskap och organisera martyrerna i gråhetens hop, ej i, som Church tycker, syndafall. Satan vill samla de goda, de sedliga, i hoper vars vardag ska fyllas av satanismens skola, universitet, om att lidandet är det enda sanna måttmedlet på mänskligt och gudomligt liv. Att lida, att vila, äro två tillåtna tillstånd.
Satanistkyrkans syn på satanism 369
Satan, ilskan och hämndens symbol, vars egna evangelium är Uppenbarelseboken, som analkar hämndens timme. Han är helt svart på kropp och hår och ansikte, stort svart skägg, döljande det röda hatet, svans som piskar, horn som skallar, dampmuskulatur med extra styrka, nävar han stryper med. Han är en mördare, och hans anatomi en skicklig kriminolog. Han är byggd för våld, våld, med extra muskulär styrka, men också med muskelvärk och huvudvärk, med sorg och tyngd på axlar. Att avlasta hans jobb är fördelaktigt för honom, om vi på jord och efter jord – hjälper honom att straffa de som så bör. Sorgens ögon, på hårig kropp, med stor kalufs. Han är en torped – Guds sådana. I Helvetet ägnar man sig mycket åt att stympa och amputera kroppsdelar utan bedövning, så att man sedan går runt som invalidiserad, utan behövlig sjukvård. Andra sätt att i helvetet straffa är genom ångestattacker eller annan pågående, aldrig upphörande, värk/smärta. Ilskeuttryckta ansikte: mun och ögonbryn, vridna ansiktsmuskler, sårbara ögon, lättsårade, sköra, dolda i torpedens muskulatur och kött, visas aldrig för främlingar; få har sett hans ögon; vi ej, men dess enorma näsa, dess uppsvällda läppars båge. Dessa ögon försöker Satanistkyrkan beskriva i bloggtexter; allt de rymmer, glasens blogg. Vi ämnar giva en del av Satans psykologi, den del av honom (ej hatets/hämndens eller babylons/Churchs) som vi valt att inrikta oss på; negativismen, pessimismen, meningslöshetens liv. Samt, viktigt, trösten till Satan och Gud för deras lidande vi människor har plikt att vårda. Även Gud mår dåligt – vi skola då växa med uppgiften.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)