I varje mänskligt lidande (äkta lidande) finns en gud, en skyddsängel, en djävul; Satan. Han uppsöker lidande som en vädrande hund, och stannar vid den lidandes sida tills denne begråtits överstökat. Att be en bön till Satan då är underskattat, ogjort, men bör ökas. Han är den enda gud som vill känna av dina känslor och kännas vid ditt problem, han dras till allt mörker, mänskligt småsinthet, emedan Jesus eftersträvar en gudomlig människa. Vi munkar och nunnor försöker i all vår småsinthet vara goda kristna, etiska, Kristdemokratiska. Satan lär att man ska verkligen känna alla pessimistiska känslor, samt lära sig med disciplin hur dessa botas, via tanken, Jesulikt. Gud är ej (som Church of Satan säger) Satans motsats utan en god vän och medhjälpare i Guds strid mot det onda: det mänskliga. Om människan må sägas födas ond så gör alla tre gudarna skillnad på folk och folk, en del mänskor adlas till helgon, eller får särskilt liv efter död. Satan kan dock sägas vara den ”mänskligaste” guden som står det enkla folket närmast, emedan Jesus vill att vi uppvisar heliga egenskaper. Det småsint och fult mänskliga, söker Satan sig till, i gränder. Kyla, är Jesus vapen. Känslodödhet och apati, för att likt Buddha nå högsta kontakt med universum och den däri boende Gud. Gud är enligt Jesutolkning meningslös i sin livsform liksom Jesus själv, den meningsfullhet som Ja till livet och alltet är, har gått Jesus förbi. När du gråter, gråter du (ut) Satan. Satan kan gråta åt en och med en, emedan Jesus flyr alla slags känslouttryck som ”vulgära”. Jesus står också för kvinnlig oskuld, eftersom jungfrufödseln satte kvinnoexempel, tvärt emot Babylonsbeskrivningen. Satanistkyrkan slår ihop satanistiskt nunneskap med oskuld, vi hävdar munkar och nunnor leva sexuell återhållsamhet. Detta är unikt för ”LaVeyism” vilka istället hävdar sexuella perversioner eller att leva ut varje frestelse. Jesus och Magdalena och Maria är annars symboler för oskuld inom kristendomen, som anser barnafödande vara enda skälet för samlag och därutöver intet. Eller som Jesus tror på: jungfrufödselns möjlighet. Vi munkar vill dock inte föda barn till en sånhär värld, vi skapar ej barn utan mänsklighetens slut är målet, och kollektivt självmord kan komma att inträffa.
torsdag 20 september 2012
Satanistkyrkans syn på satanism 320
När det är problem då får Satan rycka ut. Jesus skyr problem, och vill förenkla, förstå bakgrunden. Satan emottar problemen i sin famn, och är inte rädd för att smutsa ner sig. Han anser att smuts och ärr hör ett levande liv till. Han är ej rädd att dyka upp mitt i en konflikt, så rädd som Jesus däremot är. Satan är där fattigfolket och de kriminella är. Han är ghettots och kriminologins gud. Han är för fattigfolk, vilket få vet om honom, i USA. Satanistkyrkan väljer att leva i fattigdom, i den mån livet nånsin ger oss en sån chans, val. Sanningen är meningslöshet, enligt Jesus. Jesus hävdar att alltet, universum och Gud är meningslösa, att meningen med livet inte finns och att apati är ursprungskänslan. Låtom Jesu beskrivning vara Satans typexempelsinlärning via. Satan är för livets fyllnad av spänning, våld och kriminalitet, fattigolyckor och mörker. Han ser ingen meningslöst lidande utan betecknar allt pessimistiskt vara fyllnad och plotter, han skalar ej av utan fyller. Satanistkyrkan går i krig mot denna LaVeyiska satanstolkning och hävdar Jesus vara den rätta vägen. Att blanda Jesus med Satan i samma mening är, för övrigt, unikt av Satanistkyrkan. Vi tolkar en antiamerikansk version av satanism, vilket annars är satanismens hemland. Som svenskar kan vi se delar av ismen som inte en klassisk amerikan kan se – individualism och att människan är högsta gud, ej slav under Satans piska. Vi är alla Satans slavar, och går på knäna under problem han skapat oss. Satan skapar problem, olycksfall och misär åt satanisten, men också stunder av säll vila.
Satanistkyrkans syn på satanism 319
Tack för mina tårar, att få gråta ut ordentligt i samspråk med Satan: när man gråter gråter han med satanisten. Har man väl invalts i kyrkan gråter han med en, i vad kan kallas ångestanfall av tunga tårars explosion. Tack Satan ock för vila och tröst, under de sällsynta stunder Satan giver en vila i sitt ”plugg”. Att vara ansatt av Satan, dvs ha en deal med honom om trohet och återgäldning, är svårt och hårt. Han erbjuder en alla negativa känslor likväl som lockelse och frestelse om de positiva känslor av njutning som han ilurar oss att vi ska eftersträva, bara för att bevisa oss stå emot. Jesus skapar inga illusioner om mer än lisa efter död, i martyrernas himmel, emedan Satan är frestaren som visar Gud vilka av alla anonyma som ska i vilken riktning efter död. Han frestar den neutrala människan att säga Nej till sex, nej till nöjen, nej till spänning, ja till fattigvård, ja till bojkott och ja till känsloneutralitet. Satan och Jesus samarbetar snarare än står i konflikt till varann: Gud har skapat en harmoni. Satan har efter Jesu jordefödelse fått stå i skuggan som klandrad och nedvärderad, men kommer att få upprättelse i samband med världsligt kunskapsutövande, upplysning, Domedagen. Att Gud valde att föda en profet emot ateism (Jesus) kan mycket väl ske igen i dagens ateistiska situation. Det är då Domedagen som ska utföras, och det hör ju alla på namnet vara Satansstyrt, lägg därtill att Uppenbarelseboken nämner Satans namn, och du förstår att en ny profet, en ny son, är i ankommande. Eftersom vi nu lever i Babylons tidsålder. Jihad kan ses som tecken på den nya eran som komma skall. Satanistkyrkan har inget emot andra religioner, men inget särskilt intresse därav. I den nya tiden kommer Satan, domaren, att få stor uppmärksamhet, och vår kyrka att växa. Satanistkyrkan är i nuläget Sveriges enda satanistiska förbund, utöver att satanister är med i utländska förbund såsom Church of Satan. Vi står ej i förbindelse med de svenska satanister som eventuellt kommer att återuppstarta sina kyrkor, med LaVeys traditionella satanism, emot vår vantro. Vi kan ej lova vad andra svenska satanister tar sig till att uppstarta i framtiden; vår ”protestantiska” vinkling/tolkning av satanism är inte den enda. Återstår att se Sveriges framtida satanistiska fält, när satanister så önskar.
Satanistkyrkans syn på satanism 318
Jesus: håll inne gråten, ty den är självupptagen; gråt enbart för andra – som t ex för gudarna. Jesus: svälj dina känslor. Man kan använda droger för att vilja blow my mind off, Satan är drogernas gud, Jesus nykterismen, veganismen, fasterianen. Satanistkyrkan är för ”Straight edge” dvs nykterism och veganism, det enklast tänkbara, för att vinna Jesu gillande. Droger såsom amfetamin, heroin och hasch är alla skapade av Satan, är det experimentella (fördjupade) sinnet, vilket dock Satanistkyrkan är emot i Jesu namn, vi bojkottar valda delar av LaVey-satanismen. Såvitt vi tolkar honom står han för gränsernas töjbarhet och mänskliga experiment, men vi försöker förminska the mind, själen, till de enklaste ting, vi avskalar oss, vårt sinne och vårt hem och vår dagsyssla (helst arbetslöshet) för Jesu närmande. Var exemplarisk, för Jesus, var en god människa, men om Gud kallar efter hjältar, kallar Jesus efter passiva bojkottare, vilket vi är. Att va hjälte istället för martyr är en helt annan nisch, och Satanistkyrkan tar inte på sig ansvar för alla slags varanden, enbart den avtrubbade, apatiska, offret. Jesus gillar tysthet och ej explosion. En kyrka är uppbyggt kring hans personlighet, en bön däri ej hörd, betyder hörd av tomhetens gud: Jesus hör, när man känner apati och tomhet till svar. Jesus = implosion, meditation. Man döljer och stävjer sina känslor, och ber ej för egen vinning mer än att självet ska bli en bättre medmänniska som kan hjälpas av Jesus orka göra fler goda gärningar. Jesus visar då på den klarhet och nakenhet med vilken den goda gärningen kan utföras. Om man skalar av alla attiraljer, så syns ens goda gärning i Jesu dager. Men Satan är plottrig och komplicerad – sin brors motsats, och vi söker stävja Satans ångest och passion i Jesu namn, trots att vi är en slags ”satanister” om än i tolkning.
Satanistkyrkans syn på satanism 317
Jag kan inget mer än att be till Satan. I de värsta av problem ska man ej be till en ickehörsammande Gud eller den problemflyende Jesus, utan till Satan – problemens gud. Gud har sedan länge övergivit människan, han är för hög i rang, och hans och Jesus änglar är intet hand i stormen likt Satan och hans djävular, vilka vara Satans släktingar, barnbarn… alla lika i estetik/anatomi, den berömda smådjävuls-anatomin. Om Jesus enbart kommer till den som är ren och avskalad i sinnet, tom, välgörande, så kommer Satan till de elaka och deras offer. De som är elaka i fattigdom, dvs, inte de rika elaka som utsuger. Gud har däremot mer respekt för de rika, man kan säga att han är konservativ, som står för den vita mannens ledarskap, gudskopian, emedan de missanpassade och gotiska bör vända sig till Djävulen istället, han lyssnar. Guds essens är rättvisa, och de godas kamp mot de onda, likt riddaräventyr och fantasy. Guds yrke är soldat och fältherre, han rycker alltid ut för de godas sak när hjältar kämpar i strid. Är du själv en ”hjälte” så kommer han att möta dig och din bön, annars inte. Gud är en hjälte och slåss för action och äventyr. Gud är inte motståndare till våld och vapen. Gud är maskulinismen, den goda saken, ett äventyrs kamp mot det onda, ständigt kamp mot Babylon. Vi lever nu i den framtidsprofetiska Babylontiden varpå Domedagen sägs komma. Gud har övergett människan; allt är kaos, emedan Gud är frånvarande styr Satan problemskapande och ondska över världen, och man kan önska både Guds och Jesus återkomst, men de vill inte veta av människan ifall den kallande är en syndare, vilket nästan vi alla är. Enbart Satan finns då kvar. Alla är vi passiva syndare, passiva betraktare av andras och eget lidande. Enbart Satan vill då ta i oss med tång, veta av oss, de två andra vänder mänskligheten ryggen. Gud har berättats gilla dagens USA och dåtidens vikingar – typexempel på vad Gud gillar: styrka hos ariska män, ledare, soldater. Han gillar de stora scenernas dramatik, och ser ej detaljer om du är för liten för att ej va obskyr. Gud gillar de stora svepen, och den lilla människa som är stor nog att rymmas däri eller styra dess våg. Sådan är Gud; en klassisk mansförebild, maskulin, hörsammar bara jordens ledare, och betraktar jorden på avstånd. För smärre ärenden kallar han på skyddsänglar och smådjävular – eller Satan, som har ögon överallt, i varje gränd.
Satanistkyrkans syn på satanism 316
Tack att jag sjunkigt mer än nånsin tidigare. Tack för erfarenheten av gatans universitet, som sporrar mitt intellekt resterande del av mitt liv – då jag sjunker ännu djupare. Man ska alltid, en gång om dan eller oftare, säga Tack till Satan för något man tror att han givit dig denna dag, eller för livet i sig. Explosivitet är Jesus emot, Satan för uttryck. Jesus ber dig torka tårarna och stå rakt, rena dig ur smutsen, slummen, höjas, bli helig, känna sig ren osv. Detta tar den Jesusinspirerade Satanistkyrkan fasta på: vi känner oss tomma på insidan genom en tom vardag, helst som sjukpensionär eller arbetslös. Jesus: små uttryck, en enkel avskalad känsla, av upphöjd helighet i den protestantiska kyrkobyggnaden: känslan i valvet är känslan av Jesus, och sådan ska han förklaras vara. Protestantism är Jesus främsta religion. Vi är protestantism-satanistiska. Egentligen är vi mer Jesus än vad vi är Satan… Vi är för uttryckslöshet emot Satans ångestuttryck, spy upp av nervöst sammanbrott, skrik till en hjärtattack, svimma av stress, skada dig själv fysiskt. Satan är för alla dessa uttryck, medan Jesus stävjer dem, och gör dig oemottaglig för allt utom universums tomhet och ihålighet i sitt hjärta. Jesus är måhända mer tom än god, mer för känslodödhet än för kärlek – kärlek är för Satan, som inkluderar även erotik och passion och kärlek i sitt allmänna uttryck av explosion – han är känslosam. Jesus är motståndare till sex, liksom våra nunnor och munkar undviker snusk och klär oss utan anspelning på att väcka uppmärksamhet. Våra ansikten är neutrala, vi undviker din blick, och rör oss i enkelt folks gator. Vi lever i ödmjukhet, under Satans diktatur. Vad han skapar i vår väg, av ångest och problem, försöker vi slåss mot på bästa sätt – Jesus sätt. Men Satan kan även va god, han är ju rättskipare, rättvis, ger och tar. Tack Satan för att du visar ljuset i slutet av tunneln. Jag lovar att gå igenom tunneln, ensam eller med din hand i min. Tack för blott en gnutta ljus i mitt miserabla liv Du givit mig – tack för misär, tack för att du är med mig när jag lider, och delar mina känslor. Tack för att du redan känt tusen ggr så som jag känner nu, och jag ska med dig – ja! – i fortsättningen känna såhär igen – modig och utan att blunda, likt Du, Satan, i ensamhet känt dig orättvist behandlad emedan andra nöjdas. Satans bitterhet över andras nöje skall vi hjälpa honom med – genom att vända glädjen ryggen, alltid minnas de lidande, och själva tillhöra dem.
Satanistkyrkans syn på satanism 315
Jag kan inte överleva utan religion. Den som av problem eller självmord är nära att dö, kommer så göra – om hon inte vänder sig till valfri religion och valfri gud. Det finns en religion för alla och nån figur för alla smaker, och har du svårt att överleva så kalla på Satan, om du är gotisk nog att så få göra – han är ghettots gud, slummens. Han umgås inte bland de rika, utan missärerar de fattiga dvs älskar dem. Han dras till smuts och fulhet, emedan Jesus dras till barnets estetik: ren enkelhet. Satan föredrar ju fler ärr en kropp har. (Själv är han naken och täckt av svart hår som döljer hela dvärgkroppen). Ju oskuldsfullare du är, desto mer kan du be till Jesus och hans änglar (Jesus är en ängel), men om du är insyltad i problem och smuts, kriminalitet eller våld, så vänder Jesus dig ryggen i rädsla och Satan återstår. Jesus är känslornas antites, han kväver sin gråt, och Satan vill att alla känslor levs ut, att ångest skriks ut, han är Jesu motsats. På botten av samhället finns Satan. Det är han som t.o.m. skapat slummen, som lockat de hemlösa och de kriminella att bliva som Satan tycker är högstående kultur. Satan står för ”gatans universitet” och ”streetwise”, man lär sig intellektuellt av problem och olyckor man utsätts för; han söker sedan rekrytera dessa till sina organisationer i olika länder. Satanistkyrkan är en skapelse av trasproletärt leverne. Och Satan skapade trasproletariatet på jorden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)