Satanistkyrkans syn på satanism 314

Satanistkyrkan har Gudatro. Vi anser att Gud skapat Djävulen, för ett särskilt gudomligt uppdrag: att straffa syndare. Därtill är Gud själ lik Satan i karaktären, hävdar vi pionjäriskt. Gud har förmåga att känna depression, ångest, psykos och allt annat negativt som en människa kan stå inför, har ock han gått igenom. Gud själv har haft olika problem (mest relaterat kring våld, krig och olyckor) och självklart talar han med Satan om dennes. Gud har en medvetenhet om Helvetets livsföring, såklart. Satan har lärt Gud allt om sorg och ångest, för att denne ska va fullärd, helhet, emedan Satan är – likt Jesus – en extremist, emedan Gud är dem båda. Satanistkyrkan hävdar emot LaVeyism att Gud finns, trots att vi är satanister, och därtill att Gud själv hyser satanistiska drag i sin personlighet, han är Satansvriden, står närmare sin skapelse än vad protestanterna vill erkänna, skolade av Jesus fiende som de är. Satanistkyrkan anammar också Jesus. Vilken utmärks på sin avsky för problem, sin flykt undan känslor och sin enkelhet, sin bojkott av Babylon, sin kärlek till martyrer emot syndare. Martyr är det högsta man kan vara religiöst-hierarkiskt, efter hjälte/helgon/profet, och Satan har ett gott öga till brottsoffer och förövare, i en salig blandning, han både stannar kvar efter smällen och orsakar den, för han vill fylla gatorna med blod, och ta ansvar för att se resultatet, något Jesus inte vill. Satan blundar aldrig.

Satanistkyrkans syn på satanism 313

Om Gud kan anses, pågrund av sin medelväg, medelgod, vara irrelevant eller ”tråkig”, så anser Satanistkyrkan Jesus spartanska extremism vara en förebild. Jesus är känslodöd, emedan Satan är passionerad. En munk eller nunna i Satanistkyrkan försöker behålla (meditera) sig kall och känslodöd i alla situationer, även om Satan själv skulle få ett ångestanfall eller en panikattack. Vi har naturligtvis känt de känslorna, vi likt han (och likt Gud), men vi försöker att aldrig känna dem igen. Vi lär oss, psykiatriskt, att meditera bort smärtan, ångesten, galenskapen. Genom Jesu väg, han säger: gråt inte, när man är ledsen; undvik att gråta. Torka tårarna, är hans budskap. Emedan Satan skulle gå under av smärta, är Jesus känslodöd via meditation och övre förståelse. Jesus står för det ursprungliga, Satan för det ålderdomliga, det inövade, det vetgirigt kunnande, alltets hemliga erkännande. Emedan Jesu står för det nyfödda, för barnasymbolen, för det enkla och befattliga. Vår kyrka försöker ta fasta på Jesu disciplin emot Satans attacker och anfall, psykoser och blockouter. Emedan LaVey-satanism hävdar experimentell njutning hävdar vi attackers lidande – med Jesu stabilisator. Alltså att alla de känslokast Satan ger oss vi ej ska tolerera utan meditera oss till kyla och död. Jesus är en stor förebild för Satanistkyrkan, som därmed knyter ann till protestantismen. Vad göra? Rösta på KD!

Satanistkyrkans syn på satanism 312

Satan visar vägen, gå rakt genom elden, ser du elände framför dig så gå rakt in i och igenom lidandet, och dö eller överlev spelar ingen roll, du får änglavingar om du är martyr. Satan har ett extra gott öga åt religiösa martyrer, som blandannat bespottas för sin tro, så när Kristdemokraterna får färre röster ska enbart beklagas av Gud; Guds parti skall medlemskapas och röstas på. Satan belyser underground, lyser upp gränden med fokus så att alla lidande ses av Gud. Jesus kanske skyr det fula och smutsiga, emedan Satan dras till det gotiska eller det elaka. Jesus må medges upplyfta de fattigaste så att de känner sig högtidliga i kyrkan, men enbart Satan gräver ner sig i den värsta smutsen, han är inte rädd. Jesus vill badda alla barnen, Satan behålla dem skitiga. Satan står för beståndet av trasproletarism på jorden dvs kriminalitet och martyrskap, brottsoffer och hemlösa. Jesu fattigvård och kristen välgörenhet i all ära, vi bekänner, men Djävulen har skapat dem deras alla lidanden och fattigdom, han är den som skapade mörkret på jorden – för att han ansåg det eftersträvansvärt.

Satanistkyrkans syn på satanism 311

Gud finns! Att tro på Gud i modern, ateistisk tid, giver oss bättre mående emot hopplöshet, desperation och depression. Satanistkyrkan må va djävulsstyrd men Djävulen har lärt oss att tro på och respektera Gud, en person som Satan sagt oss är mycket viktig för honom. Satan har berättat Gud vara en soldat till yrket, som lever för att kriga, ont mot gott, en hämnare och domare, en riddare för det goda mot det onda; en rättviseskipare. Han går i strid mot det onda för det vita. Han är rättvisan personifierad, så får du inte upprättelse innan död så efter död. Gud skall dock ej missförstås vara god, och enbart god (likt Jesus) utan 50%igt elak och ond med ett hiskeligt temperament; han kan bli arg, glad, gråta… I Satanistkyrkan väljer vi att ta upp den gudatolkning som berör enbart Guds ”negativa” egenskaper: hans förmåga till ångest. Vi erkänner den känslosamma Gud vara kapabel till, om ändock njutning, så också det djupaste av sorger. Eftersom hans hjärta är mycket större och starkare än en människas, är hans förmåga till lidande större än vårt. När han känner Satans halverade känslor, behöver även Gud tröst av satanisterna, vilket uppdrag vi, om tillfälle ges, ställer upp på. Det viktigaste skälen till Guds sorg är dels ateismen, dels moral och sed: syndarna i Babylons tidsålder har gjort Gud deprimerad, och han vänder sig till Satan som pålitlig soldat i korståget. Via satanism sprids kristendom. Ingen Satan utan en biblisk Gud. Detta dock varandes Guds personlighet: rättvisepatos, hämndbegär samt förmåga till alla pessimistiska känslor, de ”satanistiska” känslorna. I Babylons tidsålder (nu) har Gud antagit en nästan hundraprocentig satanistisk personlighet, för att möta den nya tiden med hat, hämnd och förtret.

Satanistkyrkans syn på satanism 310

En av Satanistkyrkans viktigaste hörnstenar är vår Gudatro. Vi erkänner, som ingen satanist, Guds existens, samt, hans överhöghet gentemot Satan, vilken annars anses va den högsta guden. Vi anser dock att Djävulen är mer relevant representant för kristendomen än Gud, står oss närmare om hjärtat än en varelse som inhyser både ont och gott, en kämpe för det goda emot det onda, som kan straffa och belöna med vardera son som hjälp. En varelse som har förmåga till njutning eller godhet är enligt oss underställd i både intresse och relevans Satan. Vi väljer satanism istället för kristendom/protestantism eftersom vi anser Djävulen vara viktigare och mer relevant än Gud, vilken är god, rättvis och etisk. Gud skickar Satan på att hämnas människans mänskliga, ickereligiösa egenskaper. Ateister straffas. Satanistkyrkan väcker ej Satans vrede eftersom vi tror på hans skapare och fader: Gud. Gud skapade Djävulen för att han hade rättvisepatos. För Gud var det viktigast att bete sig rättvist med moral och sed, varpå han skapade dess hämnare. Enligt kristendomen är Satan själv en syndare som gillar att ”festa” med syndare i Helvetet, men vi hävdar att Satan är djupt allvarlig och arg, inom sitt yrke, men inte finner nån ro i själen förrän alla straffats, hans stressade själ… ska vi dö för att hjälpa, samt, under vår livstid hjälpa till att justitiskt hämnas (men Sveriges lagbok är ej kristen-etiskt skriven, vilket Kristdemokraterna skulle ändra på). Blandannat genom bojkott av deras umgänge. Inom Satanistkyrkan, vilken står i kontakt med Satan, giver oss fakta och info som han förväntar sig återgällning för, dvs straffar oss med lidande för vår kunskap, som han aldrig, aldrig ger gratis. Att Satanistkyrkan står i kontakt med Satan brukar vi tala tyst om eftersom vi inte skulle betros. Alltför många ateister skulle kalla oss schizofrena. Det faktat behåller vi tills vidare för oss själva.

Satanistkyrkans syn på satanism 309

LaVey har förstört så mycket skit. Det är på hans lära som Svenska Kyrkan och Kristdemokraterna baserar sin anti-satanism, de är skolade i att LaVey-satanismen förklarat krig mot Gud och hädar Gud. Vi protesterar pga det potentiella samarbete kyrkorna annars skulle kunna ha. Vi utreder missförståndet: det är Jesus och ej Gud som är Satans motsats och fiende. Jesu ljus innehåller allt Satan inte är, emedan Gud står neutral de två sönerna emellan. Gud kan va både vred och godhjärtad. LaVey har förstört hela satanismen när han hädat Guds icke-existens. Satanistkyrkan dock hävdar Jesu levnad på jorden och som profet för oss, men han är inte högre i rang än Satan, som är en ytterst viktig kristen figur, kanske den viktigaste, eftersom han tar hand om syndare, kan man bli viktigare? Anton LaVey är skapare av satanismen, men hans irrlära om att Gud inte existerar och att Satan ersätter Gud, är fel. Vi har av Satan hört säga att Gud är hans far, likt Jesus, och att de två är bröder. Bröderna svart och vitt, ont och gott, lidande och njutning. Satanistkyrkan går dock ej i strid mot brodern Jesus utan inhyser alla bibliska figurer, Satanistkyrkan anser Jesus vara en profet för oss, vilket, tillsammans med andra punkter, skiljer oss från Church of Satan, varav de viktigaste är t ex att Gud existerar, att Satan är Guds son och att lidande, ej njutning är eftersträvansvärt, liksom enkelhet, meditation och fasta, spartanskt leverne i känslodödhet, vilket vi lärt från Jesus, emedan Satan anses vara känslosam och full av explosivitet inom ångest och sorgesamma känslor. Att kombinera Jesu sparsamhet med Satans ångest skapar Satanistkyrkan.

Satanistkyrkans syn på satanism 308

Ber om ursäkt att denna blogg dröjt många månader innan jag (huvudnunna) skrivit i den; jag har under bortavaron dels ej haft internettillgång, dels tappat min satanistiska tro; jag har slutat tro på Satan och hans (icke-laveyska) ism, och varit tvivlande, pågrund av den mängd tortyr han (Satan) sänt ovan mig. Jag har helt enkelt lidit för mycket (ett självmordsförsök) för att längre orka tro på min räddare, den som giver mig ett lidande tänkt som mästerprov, inom tron, ej som övergivningsbar ideologi; jag inbillade mig att Satan övergett mig och jag var ensam med mitt lidande, som han listigt tänkt jag skulle klara själv, emedan han backade, för att testa min egen förmåga, och när jag slutade känna Satans närvaro – en närvaro som är daglig – så slutade jag tro och deklarerade rakt ut att Jag är inte satanist och Jag tror inte på Satan. Denna inför mig själv hundraprocentiga övertygelse gjorde Satan mycket förbannad, men han är som vanligt förstående, och berättade sig planerat denna religiösa ”kris” hos mig, för att det är en del av mitt satanistiska lärande: att lida än mer än det mesta, samt dessutom att inkludera självmord, död och självmordsförsök som en del av Satanistkyrkans ideologi. I Satanistkyrkan välkomnar vi självmord och tankar i grupp kring dess utförande. Vi är inte motståndare till självmord. För att vara nunna eller munk i denna kyrka måste man förhålla sig till frivillig eller ofrivillig död, och under livet och därefter välja att komma till Helvetet istället för Himlen när man dör. Vi vill efter döden, i denna kyrka, komma till Helvetet som frivilliga proletärer som hjälper Satan att straffa syndare och deltar med de andra djävularna, och möta den största: äran att umgås med Djävulen. LaVey som vi går i strid mot har påstått att Satan är en syndare, men vi hävdar som vanligt att han straffar syndare, lockar ur folk det värsta deras själ besitter, för att sedan straffa de som har potential till elakhet/njutning, vilket är samma sak, för som Satanistkyrkan hävdar: njutning och lycka är alltid på andras bekostnad. Till skillnad från LaVey hävdar vi kristen etik och moral. Vi vill inte göra Satan upprörd och väcka hans vrede, vi vänner är alltid sedliga, annars skulle han vägra att möta oss, prata med oss och umgås, vilket sker.